Dagens Nyheter – 22 augusti 1868, sida 2

ettes, Grouchy och Milhaud, med kavalleriet i midten af anfallslinien, bemäktigade sig höjderna omkring Perthes; under det att marskalk Ney med s8ex bataljoner nyss utskrifvet infanteri motstod ryska infanteriets anlopp och kastade detsamma tillbaka åt Brienne, ryckte vi fram mot artilleriparken, för att bemäktiga oss slottet. Härpå berodde armåens räddning. Napoleon : var förlorad, om vi ej lyckades bestiga denna höjd. Det var först efter striden vi fingo veta hvilken tjenst vi gjort honom. Sjelf hade han, såsom jag ofvan antydt, dragit sig åt yttersta venstern för att afskära Blichers reträtt; men hela det ryska kavalleriet, som plötsligen framsprängde, medan det transka befann sig i andra ändan af slätten, högg in på våra soldater. Förskräckt vid åsynen af dessa tjutande kosacksvärmar, vek infänteriet tillbaka. Napoleon var tillstädes; han såg faran och riktade sina ögon mot slottet. Det var som hade han blickat mot himlen. Han var dödsblek, då han gaf order om reträtt. Änvnu i detta ögonblick hyste han förhoppning om att kunna hindra Blichers och Schwarzenbergs förening. Att förlora terrängen, det var att förlora slaget och kejsarkronan; hans vapen skulle komma att sönderbrytas, och framförallt det moraliska, som redan blifvit betydligt förslöadt. Men i denna förtviflad? stund tyckte sig Napoleon på slottshöjden varseblifva en tjock rök. Det var det rökoffer som hans unga garde frambar åt honom. Emellertid började han nu tro på segern. Af häpnad öfven venstra flygelns reträtt stannar Ney liksom fastoaglad på samma ställe; snart rycker han emellertid fram mot Brienne, för att intränga i staden och hoppas dervid blifva understödd af den högra flygelns eld, som dånade från slottshöjden.