Dagens Nyheter – 22 augusti 1868, sida 2

En gumma som Iefvat il dygn utan mat och dryck. I Östhammars och Börstils församlingars pastorat uti erkestiftet vid gården Söderkulla jefver en 44 år gammal, ogift qvinna, vid namn Anna Greta Andersdotter, som sedan längre tid varit sinnessvag. Hon är stilla och beskedlig; hennes sinnessjukdom yttrar sig mest i den föreställningen att hon är förföljd af medmenniskor ; synnerligen fruktar hon ralibusar, såsom på landsbygden de arbetare kallas, hvilka deltagit i jernvägsarbeten och af hvilka många genom oordentligt och vildt iefverne spridt oro och skräck i den stilla allmogens sinnen. Söndagen den 26 nästl. juli begaf sig denna qvinna mycket tidigt på väg till Börsti!s kyrka. Hon plägade stundom bevista gudstjensten der, i sällskap med någon af sina anhöriga. Men denna gång gick hon ensam dit och, som sagdt, mycket tidigt, ty hon ville gå upp itornet och se klockorna. När man i Börstils kyrkas torn hunnit ijemnhöjd med öfre delen af kyrkans hvalf, befinner man sig i ett rymligt rum. I muren mellan kyrkan och tornet är en dörr, hvarigenom man från tornet kan komma in på ett tomt loft eller en vind mellan kyrkans hvalf och kyrkans tak. Denna dörr är vanligen stängd med ett vred. Qvinnan, i stället för att stiga högre upp i tornet, till klockorna, gick genom nämnde dörr in på kyrkovinden. Man vet icko af hvad anledning hon så gjorde; kanhända hörde hon ringarne komma och blef; gripen af sia vanliga rädsla. Sednare på söndagsförmiddagen, då kyrkobetjeningen varseblef att dörren till kyrkvinden icke var stängd på vanligt sätt, tillslöto de den medelst vredet, utan att ana att någon menniska var derinnanför. Under veckans lopp saknades och söktes den försvunna af sina anhöriga i vattnet omkring ön, der hon bor, ty det troddes att några karlar skrämt henne, så att hon hoppat i sjön. Men så erforo de ryktesvis att någon hade sett henne gå till Börstils kyrka. Visserligen hade ingen af dem som härom tillfrågades märkt henne 7? kyrkan, men det förljöds att någon skulle ha sett henne vid middagstiden gå genom Östhammar hemåt. Och således hyste man ännu i slutet af den veckan den förhoppningen att hon ännu var vid lif och trodde att hon vandrat bort till en annan socken. Söndagen den 2 augusti var åter gudstjenst i Börstils kyrka, men qvinnan hördes icke af, och kyrkobetjeningen fick ingen anledning att öppna dörren till det tomma rummet ofvanpå kyrkohvalfvet. Under de närmast följande dagarne talade barn, som tillhörde kyrkvaktarens familj, om att de varit inne i tornet och der hört några ljud, sin beqvämlighet affärda som hvadan de trodde att det spökade der. Föräldrarne svarade dem att det var bara inbillning. men det visade sig här, såsom ofta är händelsen, att föräldrar göra mycket orätt uti ati för Sinbillning barns