Dagens Nyheter – 22 augusti 1868, sida 2

crättelser om något som de iakttagit, ty barn fva mer än gammalt folk akt på yttre föreelser och hafva för sådana ett skarpt öga och: tt godt öra, fastän deras dragna slutsatser ofta. lå vara oriktiga. På torsdagsförmiddagen den 6 aug. var kyrkaktaren uppe i tornet för att ansa tornuret och örde då några ljud, såsom af menniskoröst. lan letade både i tornet och inne i kyrkan ör att upptäcka ursprunget till dessa ljud, men unde ej finna det. När han lemnat kyrkan mtalade han hvad som der förekommit för en lärboende småskollärare; denne ansåg letningen pj böra öfvergifvas. Han följde kyrkvaktaren ter till kyrkan, och deras gemensamma efterorskningar ledde ändtligen till qvinnans återfinnande vid middagstiden. Hon hade då varit: inspärrad utan mat eller dryck från söndagen den 26 juli på morgonen till torsdagen den 6 augusti på middagen, eller fulla elfva dygn. När dörren till hennes fängelse blef öppnad satt den stackars qvinnan tätt derinnanför. Hennes första ord var: vatten! Man hemtade vatten, blandadt med vin, och gaf henue. Gå förmådde hon ej, utan man måste bära henne till kyrkvaktarens bostad. Der bjöds henne mat, men hon kunde ej förtära något på den dagen. Under fredagens lopp tilltogo hennes krafter, och på lördagen var hon så återställd, att hon kunde gå nära en fjerdedels mil, hvarefter hom roddes i en båt till sitt hem. Hon har sedermera, på fråga, sagt, att under de första dagarne som hon var instängd hade hunger mycket plågat henne, men sedermera hade hon ej känt af den, hvaremot hon varit mycket pinad af törst. — Såväl den första som äfven den andra söndagen hade hon hört gudstjensten, men afhållit sig från att ropa medan den pågick, för att icke störa kyrkfriden. (Måhända hade hon ropat efter gudstjenstens slut, men icke blifvit hörd under bullret af kyrkfolkets steg.) Före vandringen till kyrkan hade qvinnan ej varit rätt frisk. Lördagen den 25 juli hade hennes mage ej kunnat behålla den mat hon ätit, och söndagen den 26 juli, då hon fått vanlig frukost af en half kaka bröd med smör, hade hon ej heller varit riktigt bra. Att hon ej gjort något försök att komma ur sitt fängelse kan man antaga deraf att det ofvannämnda vredet på den henne innestängande dörren var så klent, att det vid anstälda försök befunnits vika åt sidan vid lindrig påstötning, hvadan sannolikt är, att hon utan svårighet skulle kommit i frihet, om hon haft nog förstånd att på dörren försöka sina krafter; hvarförutom brandluckan å taket var straxt ofvanför hennes hufvud, enär den dit från hvalfvet ledande stegen blott var omkring 6 fot lång. Märkvärdigt är att hon kunnat genomgå en sådan svältkur och att hon blef så snart återställd; den 18 i denna månad hade hon nemligen i det närmaste fått sina krafter åter.