Dagens Nyheter – 19 augusti 1868, sida 3

sackerna. De voro omkring tio man, hvilka kommit för stt rekognoscera och u: pträdde såsom marodörer af äkta sorten. Som de funno orten i ett helt och hållet försvarslöst tillstånd, ansågo de sig berättigade att taga och göra hvad de behagade. De hade slagit sig ned på en kyrkogård och, såsom stråtröfvare anstår, uppgjort eldar med begagnande af grafkorsen såsom bränsle. Så snart de blefvo oss varse, hoppade de upp på sina små hästar och flydde, uppgifvandd höga rop. Vi sköto några skott, och en af dem blef dödad. Vi använde hans häst till att bära vår packning. Det öfverenskoms äfven att de mest uttröttade skulle turvis få rida på honom en stund. Men ingen satte i fråga att draga nytta af detta beslut. När vi kommit on mil längre bort, måste vi helt och hållet afstå från att följa allmänna landsvägen. Man försäkrade oss att Lesmontbron var upprifven och att man på denna trakt omöjligen kunde genom något annat medel praktisera sig öfver Aube-floden. En arbetskarl erbjöd sig att ledsaga 033 till ett ställe, der öfverfarten kunde göras, och vid nattens inbrott anlände vi till en improviserad brygga, hvilken emellertid blifvit slägen öfver elfven. Då vi väl voro på andra sidan om Aube, blefvo vi underrättade om att ett detachement under general Gerards befäl marscherade längsefter flodens strand och att det var vederbörandes mening att detta skulle förena sig med de trupper, hvilka kejsaren sjelf anförde och som voro stadda på väg från 8:t Dizier. Vi skulle således nu få en anförare, ett mål, och döm om min djupa förvåning, när jag kom underfund med att kosan styrdes direkte imot Maiziores. General Milhaud hade framryckt dit med femte kavalleribrigaden, angifvande sålunda den plats, der Napoleon skulle inväntas.