Dagens Nyheter – 19 augusti 1868, sida 3

LJ Hvarjehanda nyheter. En kopparslagarehistoria. Det är visst ingen nyhet vi berätta då vi omtala, att här i Stockholm finnas ganska många, hvilka, såväl af böjelse som dertill föranledde af sitt yrke, äro ifriga dyrkare af Bacchus. En af dessa, den vi vilja kalla X., och hvilken är hjelten i denna sanningsenliga historia, tituleras i allmänhet för restauratör, af några för källarmästare, af de flesta för krögare. Dagarne i ända sysselsatt att ihälla supar åt andra, konsumerar han, förledd af exemplet, äfven sjelf ej så få små, randiga och bäska och hvad småcuparna allt heta på det rika restaurationsspråket. Hr X:s läkare har emellertid sagt honom att bränvin är ett dödande gift; hans sånglärare (X. är äfven musikalisk) har underrättat bonom att spirituosa gör rösten sträf och grof; och hans hustru, slutligen, har gifvit honom mången vink om att lagom är bäst, annars. .. X., som visserligen lagt på minnet läkarens, sånglärarens och sin hustrus förmaningar, har sökt efterkomma dem, men all mensklig kraft har sin gräns och slutet har alltid blifvit att hr X., från försöket att blifva en nykterhetens proselyt, alltid återfalliti sin bacchitillbedjan. En söndagsmorgon vaknade han med tungt sinne och med de mest lifliga kopparslagare, hvilka bultade inom hans hufvud så ifrigt, att han började frukta att det skulle krevera. Fast besluten att kopparslagarne ej skulle hafva någon förevändning att den följande morgonen infinna sig, fattade X. det beslutet att ej smaka en droppe spirituosa under hela söndagen. För att gå i land med detta hjeltemodiga företag, och ör att ej komma i frestelse att bryta emot sin föresats, beslöt han att begifva sig ut på någon aflägsen plats, för att derstädes tillbringa sin dag. Tagande ett ömt farväl af sin hustru, begaf X. sig sålunda i väg till det natursköna Bellevue, för säkerhets skull hvarken medtagande bränvin, pengar eller ens en smörgås. Anländ till bestämmelseorten, utsträckte han sig invid den förtjusande Brunnsvikens strand, med en börjad känsla af förnöjelse. Kopparslagarnes verksamhet förlamades så småningom, och vattnets sorl mot stranden var så sömngifvande. Inom kort låg han omsluten af Morphei armar. — Efter några timmars sömn vaknade han vid det att några regndroppar föllo på hans skinande anlete. Han satte sig upp och stirrade med en förbluffad min omkring sig. — Hvar är jag? jag satt ju nyss inför min disk och hällde i åt vännen P.! Herre Gud, jag måtte väl inte fått —, kors hvad jag är törstig! — så ungefär ljöd hans monolog. Efter en stund återvände emellertid minnet, hvilket sannolikt varit stadt på en liten utfärd i sällskap med kopparslagarne, och han kom nu ihog hvar han befann sig och huru han kommit dit. Resande sig helt och hållet, begaf sig X. ned till stranden för att stilla sin törst. — Hvad såg han