Dagens Nyheter – 19 augusti 1868, sida 3

väl i den vid stranden gungande vassen? Var det en synvilla! Nej, det var en gammal bekant. — En champagrebutelj stod derstädes på grund... Hm, mumlar X., här har jag en tombutelj att hemta vatten uti, men . . . hvad nu då! Han är full och korkad; det här måste undersökas. Uppdragande en korkskruf ur fickan (en rangerad karl bär alltid en sådan på sig) begagnade han denne och lyckades snart få upp korken, hvarefter han smakade på innehållet... Buteljen innehöll... bränvin! ... Efter en inre:strid med sig sig sjelf — en strid, hvars omfång vi ej tilltro oss kunna bedöma — tager X. sig en klunk, ban tar två, har tar tre — ja han slutar ej förr än buteljen är tömd. Frampå natten syntes en person, med raglande steg och bärande en tom champagnebutelj i ena handen, styra sina steg mot staden. Det är XX. Påföljande morgon ligger han sjuk, anfäktad af en skara kopparslagare, mot hvilka de föregående voro englar. Han skyller, liksom Calchas, på Ödet och lofvar dyrt, att nästa gång han af samma anledning kommer att företaga en prorenad, skall han ätninstone medtaga tilltugg.