nventarier 5 april 1868: bohag och redskap, kreatur, jern, kol och ved, ångmaschin, valsverksvalsar 0. 8. vV., bokförda till 461,550, skattade till . 313,135 srufvelotter m. m. kl lotter i Striberg, pantsatta för . . 24,600 )0 lotter i Wiker, ej puntsatta . . . 12 000 130 i Dalkarlsberger . . 93,663 dersi blott 4,900 rår äro oförpantade t i Striberg, ej pantsatta . . . . 3,000 30 i Degerfors trafikbolag . . . . . 2,100 Säkra grundfondsförbindelser . sor 19,705 deraf blott 1,603 ej pantsatta. Fordringar hos underhbafvande och andra osäkra fordringar å tillsammans 63,222 rår, upptagas vårda . . . 10,000 Säkra fordringar. . . . saa BON 1,250.804 Af dessa tillgångar äro först sjelfva egendomarne öfverintecknade. I Ölsboda ha Nysund skolinrättping (833 rdr), mr Grote i Loadon (30,000) samt bolagaoch borges-män (33,000) sävasta rätt. Degerfors utgöres aista inteckningsgruppen af ell reverser å 10,000 rdr hvardera, lemuvde jemte förlagsinteckning till säkerhet för förlagsobligationer, utsörande dessa inteckningar tillsammans 110,000 rår. Ioventsarierna äro ej heller ograverade. Der finDes en förlagsinteckning å 150,000 rdr med derpå grundade förlagsobligationer å 130.390 rår eller, med räntor, . . ov 139.862 från hvilka dock afråknas . . . . . 37.309 sannolika värdet å de sist i Degerfors intecknade 110,000 rår, så att . . . . 102,553 skulle al inventariivärdet vara satt I säkorhet. Till hvilva belopp earufvelotter och grundfond3sförbindelser m. m. blifvit pantsatta, synes här ofvan. Dessa jemte förlagsobligationer angifvas hufvudsakiigen vara utlempade till säkerhet för kreditiver i Stockholms enskilda bank, riksbanken, Örebro och Kristinehamrös enskilda banker, lån i jerzkontoret och Stockholmsbanken. Bolagets skulder utan säkerheter uppgå till . 2 -B35,558, deruti icke inberäknade 111 615 rår, som A. Wijkander har att fordra, men hvilka antagas försvinna genom qvittning med hans konkursmassa. — Bland desse sämeat lottade fordrivgsegare ficner man Degerfors arbetares besparingsfond som plundras på 14,360 rår. De största fordringar, som bolaget erkänner såsom sina, äro: Eogström, Browning i London . . . . . 90,000, Tiivulzi Hollander C:ie i Paris och C. Meyer i Göteborg . so sco so. 86000, Norrköpings industribank. . . . . . . 67.500, C. W. Wahlbeck, Stockholm . . . . . 80,000, i H. B. Montgomery i Göteborg . . . . . 19198, L. Nyström komp., Göteborg . . . . 16,883, Wermiandsbanken . . oso 16.670, A. Fröding komp., Göteborg oo. . . 16,182, a1ll akiieegare. .. . oo 15,260, Fr. dOrchimont, Göteborg . . 14.449, C. J. Anderssoa komp, Kristinehamn . 13.315, J. Diedrichs, Österhammar . . 12512, Jenkontoret (utom förmånsrätter) . 2 2 -T291, Arboga mekaniska verkstad. . . . . . 4018, 0. 8. Vv. i mindre poster. Nerikes Allehanda gör, efter meddelandet af bolagets ställning, följande reflektioner: Under 11 april antydde vi ett då gängse rykte, att bolagsmännen, då de sent omsider hade tillskjutit en förlagsföratärkning, hade försett sig med nära dubbla säkerheter för lemnade 130,000 rår, nämligen 110,000 rdrs inteckning i fastigheter och 130.000 rårs förlaga inteckning i inventarier. Vi tilläto oss att — med särskild bänsyn till bolagets sammansättning af bildade, lagfarne, affärsvane, välmående, högtstälde män (ett statsråd, en justitiekansler, en expeditiopssekreterare, ett hofrättsråd, en häradsbötding, en professor, en major, en kapten, en löjtnant, en bruksegare, två grosshandlare, en kammarherre, bland hvilka 13 finnas 5 adelsmän samt åtskilliga riddare eller kommendörer) — yttra, att dessa herrar utan tvifvel handiat mycket obetänksamt och mycket illa, om de verkligen tillåtit sig att för medel, rom de tillakjutit, taga dubbla inteckningar i en egendom, hvilken, ifall de icke kunde eller ville uppehålla den svindlande, ramlande affären, rätteligen vid den tiden icke mera var deras, utan fordringsegarnes. Beklagligen synas uppgifterna här ofvan, hvilka äro sammandragna ur den officiella öfversigten öfver bolagets ställning, gifva stöd åt ryktet. Om dertill kommnr, att bolaget, som sjelft, af dess åtgöranden i egen sak att döma, ansåg sig mycket osäkert, likväl icke fråntog sin disponent den oinskränkta fullmakten att skuldsätta bolaget till obegränsadt belopps, om hvilken fullmakt han inför rätta talat i bolagsmäns närvaro och utan motsägelse från deras sida, så låter det svärligen dölja sig, att bolaget härvidlag handlat mycket försigtigare för egen räknivg, än för den allmänhets, hvars pengar indrogoa i bolagets rörelse. Bolagsmännens förtroende för disponentens redbarhet gent emot utanförstående afsticker bjert mot samme bolagsmäns inbördes brist på förtroende för samme disponent. Det förefaller oss, att, om en enskild pergon misstänker sin ställning vara så vansklig, som desse bolagsmän tyckas hafva befarat sitt bolags ställniovg vara vid den tiden, då de togo de mycket omtalade säkerheterna, så hade den enskilde varit lagligen skyldig att genast noga undersöka sin affär samt, om den då befunnes ohållbar, afetå sin egendom till borgenärernas förfogande, a att alla måtte