Dagens Nyheter – 7 augusti 1868, sida 2

h lagstiftningen hade också mycket på sitt mvete. Den hade, genom att omgärda penngebandels med skyddstullar, gifvit vissa permer ett monopoliam och sanktionerat bankoglernenten, ur hvilka ordet barmhertighet litvit utstruket. Detta vore dock, enligt talaens förmenande, en skef uppfattuing af kristenomen, som dock, äfven i afseende på penningeandeln, kunde vara praktisk. — Om inga baner funnits för 30 å 40 år sedan, utlät sig tal., å hade vi ej behöft sitta här och diskutera en ådan fråga, som om det är nyttigt att produera och exportera hafre. Jordbrukaren kunde iå, i anseende till den rikliga kapitaltillgången, jälja det utsäde, han funne förmånligast. — Slutligen förklarade tal., att hans mening Vore, utt det vore likgiltigt, om man odlade hafre eller pj, såvida man nemligen iakttoge den grundsatsatsen, att den största möjliga vinst borde, med bibehållande af jordens produktionsförmåga, skördas. Professor Arrhenius ansåg hafreproduktionen nyttig i ett väl ordnadt jordbruk. I Skottland t. ex. återkommer hafren vanligen 2 gånger under hvarje 5 å 7-årig cirkulation. På många orter i vårt land ginge hafren dessutom väl, då deremot skörden af de ädlare sädesslagen vore tvifvelaktig. Det sätt, hvarpå odlingen af ifrågavarande sädesslag på många ställen bedrifves, vore fördömligt och årtionden skulle förflyta, innan följderna af detonda hunnit afhjelpas. Sedan presidenten Åkerman upp: trädt och instämt med föregående talare, afslöts diskussionen och mötet uttalade den åsigt, att produktionen af hafre, så vida jordens alstringsförmåga bibehölles, vore nyttig, men att det sätt, å hvilket odlingen af detta sädesslagi de flesta all bedrifves, ej vore med bibehållande af åkerns växtkraft förenligt. Enligt fattade beslut skall nästa landtbruksmöte hållas i Göteborg år 1871, och utsågos till förste ordförande landshöfdingen A. Ehrensvärd och till suppleant ordföranden i Skaraborgs läns hashållningssällskap Hugo Hamilton samt till andre ordförande grosshandlaren J. Ekman och till suppleant löjtnant Kiblman. Sektionen för åkerbruket sammanträdde kl. 1 e. m. och fortsatte den under gårdagens sammankomst föredragna frågan om de merkantila gödningsämnenas olika beskaffenhet och verkan. Hr Miller afslutade sitt påbörjade föredrag och fäste bland annat uppmärksamheten derpå, att kännedom om jordens beskaffonhet vore första vilkoret för ett riktigt användande af de merkantila gödningsämnena. Någon allmän regel för användandet af dessa kunde ej uppställas, alldenstund jorden på olika ställen vore af olika beskaffenhet och den ena växten behöfde ett och den andra ett annat slags näring. Sedan hr Hjalmår Nathorst vitsordat nyttan af peruguano och benmjöl samt hr Södermark förordat de inhemska gödningsämnena, lät mötet, på framställning af hr Artrheniu3s, vid den i frågan förda diskussionen bero. I afseende på frågan: Då inom de flesta delar af landet talrika egendomar förekomma, till hufvudsaklig del bestående af mosseller myrjord, vid hvilka sädesodling blifyer osäker till följd af tidigt på kbösten inträffade nattfroster, så frågas: Huru bör man ordna växtföljden, afsedd hafvudsakligen för mjölkhushållning, gödning eller uppfödving af kreatur, för att af sådana egendomar erhållw den största möjliga afkastning, och kan i bredd med dessa hushållningssätt och med fäst afseende på bibehållandet af jordens fruktbarhet, böförsäljning till någon större utsträckning bedrifvas ? beslöt mötet efter en stunds diskussion, hvari hrr Mäller, Zetterstedt, Södermark oca Wulff deltogo, att som sin åsigt uttala, att, innsn några mossodlingar företagas, noggraun undersökning af mossens beskaffenhet bör ske. I afseende på den senare delen af frågan uttalades ingen positiv åsigt. Mötets utställningar. Vi återkomma: för sista gången till Howardska åogplogen, som i går återigen var i gång. För dem af våra läsare, som ej varit i tillfälle att se någon sådan, vilja vi försöka att öfver densamma lemna en kort beskrifning. På fyra bjul hvilar en tredubbel plogås, vid hvilken äro fästade 6 vändskifvor med billar, hvilkas spetsar äro vända mot .plogkroppens midt. Plogen sättes i gång af en 10 hästars lokomobil genom ett linspel, som utgöres af 2 stora linkorgar, som sitta å samma axel ocn kunna skiftesvis förenas med drifkraften, så att då jernlinan upp. vindas på den ena löper den fritt ut från den andra då lösgående. Ifrån ångmaskinen, som alltid placerag viukelrätt emot plogfårans medelpunkt, gå linorpa genom förankrade fotblock och sprida sig till fältets båda hörn, derifrån de efter ytterligare en böjning ledas till plogen vid hvilken de ärc fästade. Genom en enkel mekanism upplyftes den främre ändan af plogen, under det den andra PENNOR ANN ag NV vt VIA UR fär NA 2 RR öns ll för honom sin rena sijäls skatter af osknle