Dagens Nyheter – 7 augusti 1868, sida 2

för honom sin rena själs skatter af oskuld och fägring. Lättskrämd, liknade hon dessa skygga foglar, som man i början är färdig att anse för stumma, men som i ensligheten låta höra de ljufvaste toner. Rosa å sin sida tyckte att en alldeles ny verld af sällhet utbredde sig omkring henne. Själen öppnar sig för kärleken liksom blommor för solen. Tusen nya tankar, tusen nya intressen vaknade i hennes lif. Och förändringen inom henne började röja sig äfven i det yttre; hela hennes hållning hade fått en blygsam tillförsigt: viss att icke vara ett föremål för åtlöje, kände hon sig trygg i sin sällhet. Snart var Starenfelt nästan alldeles återställd. Hans samtal med sin kusin förlängdes och antogo nästan karakteren af undervisning. Understundom Jäste han högt för henne våra yppersta skalders verk, och han njöt af hennes förtjusning, hennes beundran för denna nya verld af bilder och id6er. Tan roade sig då med att utforska hennes intryck, att lyssna till hennes bekännelser, alltid intagande, stundom djupa, liksom allt som är verkligt okonstladt. En afton då Han var sysselsatt med att läsa för henne några af Björnstjerne Björnsons yppersta dikter, anmälde Greta herr och fröken Warren; i nästa ögonblick inträdde begge och ilade fram till honom under de varmaste lyckönskningar och glädjeyttringar. -Ändtligen uppe igen! utbrast den unga målaren; ack, min vän, hvad jag är glad tt finna er återställd!