Dagens Nyheter – 1 augusti 1868, sida 2

rade kyrka bön af en bland bestyrelsens med-lemmar, prosten C. A. Forssell och utdelades: vid detta tillfälle verser, författade af dr V. E.. Öman och med musik af direktör C. J. Le-. werth. Då det ännu icke kommit sig i bruk att recensera andliga föredrag, så inskränka vi oss: till att omnämna, det prosten Forssell är en bland de mest zelotiska representanterna för den pietistiska riktoing, som inom Nerike vunnit mycket insteg och som äfven vid mötet är starkt representerad. Kl. 9 öppnades mötet i samlingssalen med ett tal af doktor G. W. Gumaelius, hvari uttrycktes inbjudarnes tacksamhet för den allmänna beredvillighet, hvarmed dess uppmaning blifvit. mött. Tal. uttalade ganska frisinnade åsigter om. folskolans betydelse för samhället och kastade: i sammanhang dermed en hastig återblick på dess utveckling på de sista tjugo åren, den: kallsinnighet och till och med motstånd, hvar-med den blifvit mött från många håll, samt den värma hvarmed den nu allmänt börjar omfattas. Efter utveckling af de skäl, som förmått bestyrelsen att utsträcka sin inbjudning till grannländerna, angatf talaren såsom det hvilket i hans tanke utgjorde mötets betydelse, att den samlade erfarenhet, som här funnes förenad, med klarhet och bestämdhet skulle kunna angifva de brister, hvaraf folkskolan hos oss ännu lede och gifva skäl till de förändringar, som man ville påkalla, hvilket allt ifrån ett sådant håll som detta icke skulle kunna undgå att utöfva ett stort: inflytande på statsmakternas beslut. Tal.framställde derefter en anhållan, att mötet måtte utse en ordförande, till hvilken hederspost dr Gumcelius sjelf med acklamation utsågs. Vid frågan om val af vice ordförande uttrycktes af flera den önskan att en norrman — särskildt nämndes expeditionschefen Nissen — måtte dertill utses. Då mötet likväl till största delen utgjordes af svenskar, afböjde hr Nissen i anseende till språkolikheten detta förslag, och sedan flere namn, såsom hrr Siljeström, Rosenberg och Bruhn blifvit förslagsvis nämnda, föll mötets val omsider på den sistnämnde. Till sekreterare utsågs på ordförandens förslag lektorn K. F. Karlsson och till notarie vid protokollet nämndes folkskolläraren OC. G-. Hallgren i Borreby af Kristianstads län, Erixon i V. Wingåker af Södermanlands län, F. A. Ekström från Stjernvik i Westmanlands län, Sjöstedt från Wadstena och Lindgren från Örebro, äfvensom norske skollärarne Joknsson och Johannesen från Kristiania samt högskoleföreståndaren Bojsen och teol. kand. Hoffman från Köpenhamn. ? fn förberedande diskussion uppstod om sättet att behandla de af bestyrelsen uppgifna 21 öfverläggningsämnena, i det att några talare, såsom prosten Augustinson och häradshöfdingen Hasselrot, önskade ett slags sektionsindelning för åstadkommande af en grundligare och redigare behandling af frågorna, hvaremot andra, såsom rektor Siljeström, prosten Feuk och kyrkoherden Sundler, tvärtom ville att de frågor som med hvarandra stodoisamband borde sammarslås. Intetdera vann likväl gehör, utan började diskussionen punktvis. Den första frågan bland de af bestyrelsen uppsatta öfverläggningsämnena (införd i gårdagsnumret) kom nu under diskussion och densamma blef äfven den sista för dagen d. v. 3. den upptog ensam alla de åt öfverläggningarne egnade timmarne. Det skulle vara ett öfvermåttan otacksamt arbete att återgifva alla skiftningarne, af-, utoch invikningarne af denna diskussion, som bokstafligen rörde sig de rebus variis et nonnullis alis. Så mycket framgick dock otvetydigt att åsigterna om skolans absoluta frigörarde från staten hos mötet hade ganska ringa sympatier och att till och med den principiella meningen, att man åtminstone borde sträfva till att göra skolan fullt oberoende i en framtid, icke heller var populär bland skollärarne sjelfva. Den närmaste tvistepunkten var, huruvida dess lärare borde utgå af staten eller kommunen, och flera röster höjdes för det förra; en åsigt som likväl på ett slående sätt gendrefs af hr Siljeström, i det han allvarligt varnade för faran att under tillfälliga svåra omständigheter uppoffra en riktig princip. Folkskolan vore både genom lag och häfd en kommunalangelägenhet, och den intoge derföre en sjelfständig ställning, men denna skulle upphöra, om skolan finge lefva blott på de smulor, som regeringen kunde vilja kasta åt undervisningen, hvilken kunde vara förlorad vid första Nordan, som blåste från samhällets höjder. — De ifrigaste talarne för skolans såkallade frihet voro danskarne af hvilka en, nemligen hr Tang genom sitt med begeistred pathos framförda tal ffeiAvdaA AmM4t ms dan ndaA Aflo sa 8 JA fr RPE 2 TA