Dagens Nyheter – 1 augusti 1868, sida 2

förträffligt sätt öfverståndna sångprof. Detta var ju också ganska naturligt? Man förundrade sig blott, att Baltazarini, som aldrig meddelade undervisning, i detta fall gjort ett undantag; — men der gamle hr de Rochambeau var ju så rik, hans myndling icke mindre, och man måste dyrt nog ha fått betala den store mästarens omak. På de båda samtalande hvilade dock en blick skarpare än de andras, — det var drottningens. Ett par gånger pressade hon läpparne hårdt tillsammans och en skogga öfrerfor hennes ansigte, men straxt derpå syntes hon åter så mycket gladare. Baltazarini -hade nyss aftägsnat sig ifrån sin elev, när drottningen, liksom tillfälligtvis, nalkades honom och stannade. Alla, som befunno ; närheten, drogo sig undan på behörigt afstånd. — Ett nytt prof på er vidtomfattande talang och ert höga värde som konstnär, Baltazarini, har ni gifvit oss i dag, då vi fått höra fröken de Rochambeau — sade hon med leende ansigte; men leendet var något tvunget. Jag har ända hittills varit okunnig om, att ni är sånglärare. Säg mig, huru kommer det sig att ni nu blifvit det, ni, som förr afslagit allä anbud att meddela undervisning? Baltazarini förblef lugn och kall. Han svarade, att hr de Rochambeau enträget bedt honom ge hans myndling nägra lektioner, och att hennes utomordentliga anlag gjort, att hennes talaog fallkomnats på den korta tiden aftrenne månader. . Ni efterkom denna begäran med glädje, en sannt, Baltazarini? yttrade drottningen speullt. — Helt visst,, eders majestät; jag blef nemligen af första profvet öfvertygad om att fröken de Rochambeau skulle nå mästerskapet. — Ochini, fortsätter, ännu undervisningen ?