Dagens Nyheter – 27 juli 1868, sida 2

att, intill dess, efter förutgången närmare tredning af detta ämnes beskaffenhet, nnorlunda varder förordnadt, härom skall tillämpliga delar gälla hvad förordningen jen 1 oktober 1858 och kungörelsen den 0 april 1363 innehålla i afseende å krut; lock med iakttagande, att dynamit icke nå till större myckenhet än två skålpund itan särskild tillåtelse innehafvas. För emigranter. Den 19 juni utfärdades i Canada en förordning, på grund of hvilken emigranter för framtiden icke ega tillstånd att landstiga i någon till nämnde land hörande hamn, så vida ej vid anställd undersökning sig visat, att de ega tillräckliga medel för bestridande af kostnaderna för sitt uppehälle derstädes samt fortskaffande till bestämmelseorten. Carl den toiftes staty. För gjutningen af detta monument har ett särskildt hus blifvit uppfördt å myntets tomt på Kungsholmen, och blef dervarande stora flamugn i dessa dagar färdigmurad. Gjutningen lär företagas i två repriser, emedan statyn kommer att bestå af två deiar, hvilka naturligtvis sedan sammansättas. I första veckan af augusti antages första gjutningen kunna försiggå, och blifver statyn i sin helhet färdig så tidigt, att den hinner uppresas och aftäckas den 30 november, ettbug rafemtionde årsdagen af hjeltekonungens öd. Förordnande. T. f. kammarförvandten i kammarkollegium Anders Anderberg nar den 10 dennes erhållit kungl. maj:ts förordnande att tjenstgöra såsom landskamrer i Wester-Norrlands län; e. o. kammarskrifvaren Joh. Löfdahl är, efter Anderberg, af kammarkollegium, den 17 i denna månad, förordnad såsom kammarförvandt å kollegii andra provinskontor. Landtbruksmötet. Direktionen för atelierbyggnaden har utan all afgift upplåtit den stora salongen en trappa upp i dess hus vid Carl XIII:s torg att af deltagarne uti landtbruksmötet begagnas såsom klubbrum under den tid mötet varar. Salen är en af de största och vackrast belägna i hufvudstaden och erbjuåer äfven besökaren den fördelen, att kunna från caftet på nedra botten erhålla allt hvad som behöfves för de materiela behofvens tillfredsställande. Humlilegårdsteatern. Direktör Rodhe företog sig i förra veckan två vågspel, ty detta torde vara rätta ordet för hr R:s upptagande af komedien Slägtivgar och operetten Storhertiginnan af Gerolstein inför Stockholms publik, samma publik, som haft tillfälle se dessa båda pjeser på ett så utmärkt sätt åtorgifna på resp. Dramtatiska teatern och Södra teatern. Det förstnämnda stycket mottogs med bifall, och spelet var också ganska snällt; men med undantag af hr Rodhe (Schumrick), fröken Statlander (Oittilis) samt, i vissa momenter, fru Boström (Thusnelda), är det — uppriktigt sagdt — ej värdt att ens tänka på några jemförelser mellan de spelaode på Humlegårdsteatern och deras rollers innehafvare på Dramatiska teatern. Storhertiginnan, med hela sitt följe af de kända lustiga personagerna Puck, Brumm, Paul, Fritz m. m., visade sig för första gången på denna teater i fredags och publiken, som uppfyllde salongen, mottog sin gunstlings unga representant, fru Cederberg, med lifligt bifall. Att fru OC. förtjenade detta bifall är ovedersägligt: hon är liflig i sitt spel och sjunger med rätt stor smak och godt dramatiskt föredrag. Litet mera värdighet skulle dock ej skada hennes höghet vid några tillfällen. Hr Broman såsom Fritz vergligen öfverraskade oss genom sitt spel och äfven ej så sällan genom sin sång. Hans minspel och uttrycket i rösten vid t. ex. den scenen i 1:sta akten, då Fritz skall framlägga sin fälttågsplan, voro så komiska, att vi ej undra på de högljudda skrattsalvorna och starka applåderna i salongen. — Hr Broman har en ganska användbar sångröst, som borde tagas vara på och få utveckla sig genom verkligt konstnärliga sångstudior. Som hr Bromans sång nu är, är bristen ej så liten, isynnerhet hvad det dramatiska föredraget beträffar. — De öfriga i operetten uppträdande fylla oklanderligt sina partier, hr Tivander (Brumm) t. o. m. mycket bra. Operetten är både dyrbart och smakfullt uppsatt; kören, förstärkt med åtskilliga röster från f. d. Lindmarkska sällskapet, är stark och gör sin sak väl, samspelet är jemnat — med ett ord: hr Rodhe har all heder af sin Storhertiginna; men hvad det skulle tjena till att gifva den här i Stockholm, det ha vi icke lyckats fatta. Under landtbruksmötet lärer hr Rodho komma att spela hvarje afton och säges då mest