ännu en gång sina läppar mot baronens panna och skyndade ut ur rummet. Bullret af ett åkdon, som rullade bort, skakade efter förloppet af några minuter det gamla slottets fönster. Amiralen gick fram med stapplande steg och blickade ut öfver gården. Han blef då varse resvagnen, som i detsamma försvann vid krökniogen af allen. Han begaf sig åter till sin ländstol, sjönk ned i denna och tillslöt ögonen, såsom ville han icke mera se.