Dagens Nyheter – 25 juli 1868, sida 2

VI. Två gamla syndare. Baronessans och Gabriellas afresa hade försatt invånarne på slottet Barville i en icke ringa bestörtning. De hade varit de enda som haft någon makt öfver amiralen, hvilken dels genom sina vanor från den tiden han färdades på hafvet, dels genom sin skröplighet på gamla dagar blifvit, visserligen icke den strängaste, men den kinkigaste och vresigasto husbonde, man gerna kan tänka sig. Huru skulle det nu gå för tjenarne, när de befunno sig utan skydd i detta sjuka lejons håla? Den ene betraktade den andre med oroliga blickar; de samtalade helt sakta och väntade. Georg Duret, som icke var i stånd att begripa orsaken till denna plötsliga affärd, delade den allmänna förvåningen och oron. Emellertid lemnade man honom ett bref, som bar Paris poststämpnl. Då han fick se stilen, rodnade han först, och sedan bleknade han samt lemnade hastigt det rum, i hvilket han uppehållit sig. Hvad beträffar amiralen, var han fortfarande ett rof för sina inre slitningar. Flera timmar bade förgått, sedan baronessan och hennes dotter reste, och dock hade han ej hunnit förlika sig