Dagens Nyheter – 25 juli 1868, sida 2

ARMUSAVD CM BUDUGUUKVL SIG IUBIGUU VI JAUIUT ika har i år varit ovanligt stort. Vi erfara från Jönköping, att den ofvannämna Stangenska lustreseexpeditionen, 20 persoer stark, ditväntades i går, Svenska symaskiner. Nya Dagigt Allehanda som (huru mycket man än nå ogilla dess politiska, nationalekonomiska ch kyrkliga åsigter) måste tillerkännas örtjensten att vara rikt på intressanta nyeter, meddelar bland annat en följd af skildringar utaf den industriella verksamheen i Eskilstuna, författade af den bekanta ignaturen X—g. I den senaste af dessa skildringar förekommer följande notis: Jag har just i dag gjort ett besök i rådman Joh. Hedlunds verkstäder häri Eskilstuna. Der göras de allra nättaste symaskiner, till ett pris vt endast 35 rdr stycket. De kunna skrufvas ast vid hvilket bord som helst och hafva, bland annat, också den fördelen, att den skadliga ;rampningen med foten undvikes; dessa maskiner, som äro efter Bartletts system, vefvas för hand och äro mycket lättskötta. Hr Hedlund, hvars son är verkmästare på fadrens verkstad, sysselsätter mellan 20 och 235 arbetare samt tillverkar omkring 30 symaskiner i månaden och dessutom årligen 2 å 3,000 dussin Polhemslås, deribland åtskilliga, hvilka äro fullkomligt dyrkfria. Tackjernet, som användes till symaskinerpas stommar och trillor, tages från Arboga, och Bessemerstålet, hvilket begagnas till slidor, spindlar och syplåten, från Fagersta, sedan engelskt gjutstål numera icke användes. Svenska jägareförbundet firade i onsdags sin högtidsdag å förbundets skjutbana i Solnaparken. Vid detta tillfälle utdelade förbundet sin silfvermedalj åt förste hofjägmästaren C. Lewenhaupt, samt sin bronzmedalj åt jägaren vid Rånäs bruk A. Österberg, hemmansegaren J. Halfvardsson i Amnerud och hemmansegaren L. Larsson i Långflon. Vid första tafvelskjutningen vanns konungens pris, en silfverpokal, af kontoristen E. Pettersson för 41 points, hvarjemte bronzmedaljer tilldelades boktryckaren C. F. Björklund och vice häradshöfding OC. Kullberg för 34 points, ingeniör J. R. Brodin och possessionaten R. Elgenstjerna för 32 points samt kammarskrifvaren J. C. Wulf för 31 points. Derefter företogs täflingsskjutning om förbundets pris, en silfverpokal, hvilket vanns af vice häradshöfding C. Kullberg för 45 points. Vid stjernskjutning träffades stjernor med alla skotten af herrar Brodin och Kullberg och vid björnskjutning vunnos priserna af hrr Pettersson och E. Björck. Guldmedaljen för året tillerkändes grosshandlanden L. Lönngren. En gammal bekant. I Dagligt Allehanda omtalas: Eskilstuna har för närvarande besök af IM. Guinchard — hvem minnes ej den förre språkläraren på Barnängen och författaren till Guinchards franska grammatika? — M. Guinchard, nu 68 år gammal, har under de senare åren, lång tid varit språklärare i Finland (dels vid Åbo gymnasium, dels vid kadettskolan i Fredrikshamn), derifrån han längtade åter till Sverge. Han har nu erhållit pension så väl af ryska som finska staten (tillsammans 2,400 rår) och lär ärna slå sig ned för sin återstående lifstid i Stockholm, dock icke i sysslolöshet, utan M. Guinchard kommer att hädanefter som förr gifva lektioner i franska språket. Manegen å Djurgården. Hinnås ut: märkta sällskap har redan gifvit nio representationer för dels goda, dels fulla hus och under ett bifall, som med skäl kan kallas stormande, ty hvarje nummer, hvarje produktion, vare sig af de tvåeller fyrbenta artisterna, belönas i allmänhet med en långvarig åska af applåder, och med en inropning för hvarje nummer nöjer man sig sällan; ofta förekomma två och tre. Stämningen bland publiken är således den gynnsammaste, hvilket i icke ringa mån bidrager att gifva dessa redan i och för sig lifvande föreställningar en ytterligare förmåga att ruska upp ett af den tryckande värmen dufnadt sinne. Hr Hinnå3 programmer äro synrerligen väl uppställda : oafsedt att allt hvad som produceras är first rate, förete de en ständig omvexling och äro rikt späckade med komiska scener, på samma gång så artistiskt utförda och så befängdt löjliga, att de aflocka äfven den trumpnaste ett godt skratt. Hr Hinnå har vid sitt sällskap en skara unga ryttarinnor, hvilka täfla om publikens gunst. Man vet ej hvilken man mest skall beundra, fru Hinn6 såsom skolryttarinna, med det mest fulländade behag tyglande den eldiga, af mod och lefvadslust frustande arabiske springaren, som, lydande sin herrskarinnas minsta vink, förännu en gång sina lännar mot harnonenz nanna