Dagens Nyheter – 25 juli 1868, sida 2

UNGDOMSSYNDERNA, AF EMILE SOUVESTRE. Ofversättning af P. Edvin Stenfelt. (Forts. fr. föreg. n:r.) En stunds tystnad inträdde; Gabriella och baronen befunno sig midt emot hvarandra, och båda hade nedslagit sina ögon. Slutligen återtog den sistnämnde med lägre röst: — Gå nu... men lofva mig att ni, om ni någonsin behöfver en vän, icke glömmer bort den ni qvarlemnar här. — Således, sade Gabriella, tillåter ni mig skrifva till er? Baronen var alltför rörd för att kunna svara på denna fråga. Hon gjorde endast ettjakande tecken. Den unga flickan ämnade resa sig upp och gå sin väg, då hon plötsligen spratt till, såsom hade en id uppstått hos henne. Hon förde sina bägge händer till ett rödt band, hvilket hon hade om halsen, och vid hvilket en liten medaljong var fästad. — Och om jag, för att vara säker på att ni ej skall glömma mig, sade hon lifligt, skulle bedja er mottaga ett minne... Baronen betraktade henne: — 0! pi skall ej vägra denna begäran! utropade hon, i det hon tog af sig medaljongen och räckte den åt amiralen. Här har ni mitt porträtt; lofva mig att pi tager vara derpå. — Det... lofvar jag dig! stammade herr de Rostang, hvilkens rörelse nu nått sin höjd. Gabriella kastade sig i hans famn och uppgaf ett rop af tacksamhet. De förblefvo länge slutna till hvarandras bröst. Omsider lät Ernestines stömma höra sig i korridoren; hon ropade Gabriella. Denna tryckte