Dagens Nyheter – 9 juli 1868, sida 3

Under några ögonblick hörde man endast Linas suckar och de afbrutna meningar Rudolf sökte framstamma, men plötsligen höjde sig i natten en kör af aflägsna röster, sjungande en af ahasveriernas triumfhymner. Midt under nattens tystnad och yttringarne af denna dubbla smärta kunde man urskilja tonerna af nyssnämnda sång. (Forts.) Harakteristiskt. Såsom karakteristiskt för furstbiskopen af Olmitz, grefve Schafgotsch, som förklarat civiläktenskapet vara ett konkubinat och de barn, som i sådant äktenskap födas, för oäkta, anföres, att samme hr furstbiskop välsignat en sin nevös förening med en oäkta dotter till en bruksegare. Detta barn hade — det är dock att märka — den goda egenskapen att vara sin pappas enda arfvinge och att kunna lemna sin man närmare 40 millioneri hemgift. Vår tids ungdom. Från sista studentkonserten berättar Göteborgspostens veckokrönikeskrifvare följande bonmot, hvilket vi, ehuru något post festum, meddela: Nå, hvad tyckte du om konserten., frågade vid utgåendet från densamma en ung dam en apnan, ä icke studenterna bra söta ändå? — Kan just icke säga, lät till den frågandes förvåning det kyliga svaret, ta de af sig hattarne, blänker månskenet fram och dra de af sig handskarne, glänser förlofningsriogen ännu förargligare, de ä ju antingen fliotskalliga eller förlovade! Ja, nog var det bra förargligt, betraktadt från en ung tärnas syppunkt!