Dagens Nyheter – 9 juli 1868, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. Egaren till em kolossal förmögenhet funnen. En gravör i Newyork ärfver 14,000,000 dollars. I tidningen Fremad, som utgifves på danska i staden Wisconsin i Nordamerika och redigeras af hr Just M. Caön, berättar följande: För åtskilliga veckor tillbaka stod följande tillkännagifvande att läsa i Förenta Staternas större dagliga tidningar: Tyvå millioner pd st. till arfvingarna efter Wm. Harrison från Lordon, som utvandrade till Amerika omkring 1796. Man behagade vända sig till Rd. Stafford, 4 Lincolns Inn, London. Såsom svar på detta offentliga upprop till den som kunde hafva några lagliga anspråk på denna ofantliga förmögenhet, ankomma till hr Stafford bref från nästan otaliga hrr Harrison, hvilka alla åberopade sin närmare eller fjermare slägtskap med den aflidne millionären och bådo och bönföllo, att den dei af qvarlåtenskapen, som efter deras mening tillkom dem, måtte blifva dem tillställd. Det föll sig emellertid så, att alla hrr Harrison underläto att bevisa sin härkomst, och man började tro, att allt forskande efter den laglige arfvingen skulle vara förgäfves, och sterbhusets utredningsmän stodo just i begrepp att upphöra med alla vidare efterforskningar, då en ytterst tillfredställande upptäckt belönade deras visade nit. Det befanns, att bland många andra, hvilka bära detta hedervärda namn, fanns en hr David R. Harrison, en gift man, väl 70 år gammal och far till en mängd barn, hvilka alla voro fyllda sina tjugo år. Hr Harrison bor i Harlem och har en lång följd af år haft anställning såsom gravör vid The American Bank Note Company, Broadway 142 Newyork. För kort tid sedan blef han för första gången gjord uppmärksam på ofvannämnda annons af en af sina kamrater. I början betraktade han det hela såsom en storartad drift — såsom ett försök af hans vänner att göra sig lustiga på bekostnad af hans lättrogenhet. Sedan man öfvertygat honom om att detta icke var fallet, blef han så betagen af öfverraskning, så öfverväldigad, att han var alldeles ur stånd att fortsätta sitt arbete och nödgades att söka hvila och stöd i sin familj, för att kunna återvinna sin förlorade fattning. Han är fullkomligt säker på rättmätigheten af sina anspråk, alldenstund han har klara bevis på, att hans nu aflidne fader var den ende William Harrison, som år 1796 reste från Lon