Dagens Nyheter – 9 juli 1868, sida 3

ser i sitt husliga lif ett suveränt förakt för allt hvad lyx, ja till och med komfort beter. Då de synas vara fullkomligt oberoende af allt sådant, får man väl ock antaga, att de utan saknoad låta en annan taga de skatter deras konst inbriogar. En blick in i deras bostad i tvenne små rum i Djurgårdsstaden, der hela truppen är inlogerad, med fördelning af rummen utan afseende på kön, lemnar 088 en japanesisk kulturbild, som man ej lätt glömmer. När man i hufvudstaden vill så här tillfälligtvis skaffa sig rum, brukar det vanligen vara någon svårighet att få möbler. Här var svårigheten raka motsatsen. För attjapaneserna skulle kunna begagna rummen, måste möblerna först bort, Så skedde, och mattor, enkla och anspråkslösa, lades öfver mycket tunna och lika anspråkslösa madrasser på golfvet. Ett trädgårdsbräde öfver två bockar stäldes i midten af det ena rummet för att tjena till upplagsställe för maten vid måltiderna, ej för att äta uppå; och nu var möbleringen sådan den skulle vara. Maten, som ifrån detta bord langas ut till de på mattorna med korslagda ben sittande bordsgästerna, består den ena dagen af rig, buljopg och kött, den andra af ris, buljopg och kött, så äfven den 3:dje och 4:de 0. s. v. Ris är väl något dyrare här än i Japan, men buljong och kött voro väl aldrig i verlden billigare än här för det närvarande. Det är sublimt att på sådant sätt göra sig oberoende af de jordiska skatterna. Man sofver då Jugnare och störes ej af oroliga drömmar. Hvad japanes:roa göra om nätterna, veta vi ej — men om degarne sofva de, liggande utsträckta på dessa mettbetäckta madrasser. En inkommandes szteg stör icke på det riogaste vis denna afundavärda sömn, så mycket mindre som den inkommande på intet sätt observeras äfven af dem, som äro vakna. Tvenne personer voro vakna, då vi hade nöjet att i kulturhistoriskt intresse göra vår uppvaktning hos sällskapet. En dam satt på korslagda ben och sydde i det inre rummet; hon vände endast omärkbart på hufvudet vid första inträdet och aktade ej det ringaste på våra vördnadsfulla helsnivgar. Den andra vakna var den lilla drakuogen Tomy, han stod i yttre rummet vid den möbel som skulle föreställa bord, och sysslade med något. Han bevärdigade ose med en kort blick och såg åter ned på sitt för händer hafvande arbete, att knåda ett stycke kött eller dylikt. Vi försökte med ett par medförea konfektpäsar att vinna hans bevågenhet. Ett drag af leende gick för ögonblicket öfver hans anlete, som dock straxt efter mottagandet af sötsakerna, som han ej smakade på, utan stälde afsides, återtog sitt förra lugn i förenipg med den komplettaste likgiltighet för äran af besöket.