Dagens Nyheter – 20 juni 1868, sida 3

I det ledsamt att se huru en mängd personer fördjupa sig i studiet af onyttiga och tråkiga ämnen. — Ja, tänk blott på orientalisterna, yttrade polischefen skrattande. Kan ni begripa huru en menniska kan falla på den galna iden att sysselsätta sig med kinesiskan? — Eller med metafysiken, tillade Rafael. — Eller med teologien? återtog herr von Barkman. Och dock kan man säga att denna s. k. vetenskap förbryllar hjernan på halfva nationen i våra dagar. Tyskland är ju öfverfyldt af religiösa hårklyfvare, missionärer m. m. — Apropos sådant folk, har slumpen låtit mig sammanträffa med en af de ovanligaste vurmar, sade Leuthold: en storväxt gubbe med en fysionomi å la bryggare infann sig vid en af våra sup6er för att läsa bibeln för oss, och han slutade med ast enlevera en liten förtjusande flicka ifrån mig. — Aha! utbrast greken skrattande; den visa spådomen har förvirrat min själ, såsom Sophokles säger i fyrahundratjuguandra versen af Konung Oedipos. — Och vet ni hvad hans egentliga ärende var? återtog Rafael. Han frågade efter en person, som han varseblifvit på Caf de la Concorde, och hvillkens bostad han ville att jag skulle uppgifva. Han visade mig en gammal bibel, som tillhörde den okände och som han trodde att jag skulle igenkänna. Baronens sekreterare gjorde en rörelse. — Det skulle icke förvåna mig, fortfor grefven i likgiltig ton, om den groflemmade aposteln, hvarom fråga är, befunnes vara en af dessa pratmakare, som försatt Tyskland i oro. — Vågar jag fråga herr grefven, om han bar en gammalmodig brun drägt? sporde herr Worms. — Ålldeles, svarade Rafael. oo Och en vid kappa?