Dagens Nyheter – 20 juni 1868, sida 3

Hvarjehanda nyheter. En furste efter servernas sinne. Carl v. Thaler offentliggör i N. Fr. Pr. en intressant uppsats öfver sitt vistande i Belgrad, kort före furstens mord. Han säger bl. a.: I fotografernas skyltskåp såg jag öfverallt furst Mikaels porträtt. Man sade mig att han var mycket omtyckt, ingen anade hans blodiga slut. Bredvid honom hänga porträtter af den sköna furstinnan Julie och den knappast mindre sköna Kathinka Konstantinowich, som för honom var mera än kusin. Hans förhållande till Kathinka har man icke förlåtit honom, lika litet som hans vesteuropeiska bildning. Den gamle Milosch var dock en helt annan karl! sade folket med strålande ögon. Han fick en gång höra, att en prest icke ville begrafva en fattig hustru, derför att familjen icke kunde betala afgifterna, Furst Milosch gick bort och öfvertygade sig om förhållandet, lät hemta presten och följde med liket. Anländ till kyrkogården, befallde han dödgräfvaren att gräfva två grafvar, och då hustruns kropp var jordad, kastade han med högst egen hand presten i den andra grafven, som genast igenskottades öfver den lefvande. Så regerade Milosch; han var rätte mannen för Servien och folket afgudar hans minne. Ovanlig lättrogemhet. Inför en af Londons polisdomstolar handlägges för närvarande ett mål, som ådrager sig en så mycket större uppmärksamhet, som en bekant pair, lord Ranelaghs namn är inblandadt deri, dock utan hans förskyllan eller värdighet. En välmående enka, kommen till den mogna åldern af ett par och femtio år, en fru Borradalie hade nemligen beslutat att underkasta sig en föryngringsoch försköningsprocess, för att derigenom blifva satt i stånd att ingå ettnytt, fördelaktigt parti. Hon vände sig derför till en i London för sina essencer, hårfärger och dylika skönhetsmedel bekant parfymoch sminkhandlerska, en fru Rachel Leverson, som också beredvilligt åtog sig den dubbla uppgiften, att både föryngra