Dagens Nyheter – 20 juni 1868, sida 3

och försköna enkan och att sedermera skaffa I henne en lämplig ledsagare genom lifvet af för näm börd och med förmögenhet. FEnkan togs ! nu under behardling, fick dagligen bad, hvilka, enligt uppgift, vore kryddade med dyrbara örter, och hon fick härför inom loppet af ett halfi år betala en liten räkning på omkring 18,000 rdr. Fru Leverson förde henne derefter tillsammans med en person, som utgafs för lord Ranelagh, och hvilken person uppgafs vara svåra förälskad i henne och apgelägen om att så snart som möjligt få gifta sig med henne, och åfnarrade henne, dels under föregifvande af att pengarne skulle användas till hennes utstyrsel, dels under uppgift att de af hans fingerade herrlighet (som nedlät sig att taga emot 5 å 10 pd st. i sender) skulle användas till välgörande ändamål, omkring 55,000 rdr, innan enkan slutligen föll på den tanken, att hon var offer för ett storartadt bedrägeri och öfverlemnade saken i en advokats händer. Enkan är emellortid af med sina 73,000 rdr utan att ens hafva blifvit qvitt skrynklorna och det gråa håret, eller hafva fått en ny man, men för fru Leverson och hennes hedervärde medbjelpare, den falske lorden, torde saken medföra ännu obehagligare följder, något som dock innebär en ringa tröst för den lurade enkan. Biskopars inkomster. Enligt statistiska uppgifter hafva de 20 biskopar, hvilka i Irland afgått med döden sedan 1822, lemnat denna verlden i ganska goda omständigheter. Deras tillgångar uppgingo, enligt bouppteckning, i medeltal till öfver 40,000 pd. st. — den rikaste efterlemnar 80,000 pd. st. och den fattigaste 14,000 pd. st. Härvid är att märka, att i dessa siffror ej är inbegripet värdet af den landtegendom, som någon af dem möjligen kan hafva egt, eller penningar som i lifstiden blifvit afsatte för mindre förmögne slägtingar, eller som han på annat sätt kan hafva undandragit offentlig kontroll för att undgå testamentsskatten, eller för att hans rikedom icke skulle se alltför stor ut för en själaherde. Faraday, den för icke längesedan aflidne engelske fysikern, berättade en gång en vän, att han vid en viss tidpunkt af sin lefnad var nödsakad att gå till råds med sig sjelf och fatta ett afgörande beslut om, huruvida han akulle göra rikedomen eller vetenskapen till mål för sitt lifs sträfvan. Han stod såsom Herkules vid skiljovägen. Han kunde icke tjena två herrar; han var således nödsakad att välja mellan dem. Efter upptäckten af elektro-magneti:men var bans rykte i utlandet så stort, att handelsverlden knappast skulle hafva ansett någon deri för hög, för att försäkra sig om en sådan mans bistånd. Till och med innan han blef så ryktbar, hade ban gjort små sprofessional businexse, gåsom han brukade kalla dylikt. Hans vän, hr Ricbard Philipps hade t. ex. förmått honom att åtaga sig en serie analyser, hvilka år 1830 gåfvo honom en tillökning i bans inkomster af öfver 1,000 pund, och 1831 ännu mera. Han behöfde endast sagt ett enda ord 1832, hade han kunnat tillförsäkra sig en inkomst af 5,000 pund. Och detta är helt säkert mindre, än hvad ban med lätthet skulle hafva förtjenat under de sista trettio åren af sin lefnad. Men i stället bärför minskades bans inkomster år 1832 till 155 pund 9 sbilling, enligt hvad bans efterlemnade räkenskaper utvisa. Från den tiden voro inkomsterna, med obetydliga förändringar, stadda i ständigt nedgående ända till 1838. då de blefvo lika med noll. Från 1839 till 1845 öfverstego de aldrig 22 pund (med undantag af ett år), men de voro oftast mycket lägre. Nyssnämnde är var det då ban och hr Charles Lyell af engelska regeringen hade fått i uppdrag stt utgifva en berättelse om explosionen i kalkerufvorna vid Hasvelt; detta år förtjenade han 112 pund. Från 1845 till hans dödsdag voro hans inkomster lika med noll. Då man tager i betraktande huru många år ban lefde, ställer saken sig så, att bokbindaregesällen Faraday, hvars fader var grofsmed, hade att välja mellan en förmögenhet på 150,000 pund sterling å ena sidan och sin fattiga vetenskap å den andra. Han valde den senare och dog som en fattig man. Men ban vann den äran, att under en tid af 40 år häfda Englands vetenskapliga namn bland nationerna. ones 40 —OXX—X—XHLXRHREO REON RE