arit några stackars litografer och fotografer, som hade inlåtit sig på nämnde industri. Detta sällskap utgrenar sig till många städer, bland andra Bologna, Turin, Milano, Venedig, Modena, Rimini m. fl., i hvilka häktningar företagits — redan nu öfver 40 till antalet — men hvilka sannolikt skola stiga till hundrade och mera. I Bologna äro grefve Maffei, domaren Montagna och den förmögne läkaren Brunetti, häktade; i Turin direktören för diskont-banken, den rike bankiren, meecenaten och representanten Genaro; i Venedig en polisinspektör och i Modena en representant för ordningsmakten. Upptäckten af detta brottsliga sällskap tillskrifver man quzestorn i Florens, Soleva. Öfver de i omlopp satta sedlarnes totalbelopp kan man ännu icke göra något öfverslag, men det måste vara högst betydligt. Intrycket af denna upptäckt på de rättänkande inom landet är mer än pinligt; det kommer dem att blygas. På samma gång hör man bland folket så fruktansvärda hotelser, att man kan tro sig vara vid början af en liknande katastrof, som den stora franska revolutionen. Ett blodigare sällskap än det nu omtalade är det, som för få dagar sedan mördade generalguvernören i Ravenna, Cappa, och som redan, oupptäckt och ostraffadt, har befordrat många offer till andra verlden. Det är en slags Wehmdomstol, hvars medlemmar med dolken rödja alla dem ur vägen, hvilka motsätta sig deras ofog eller försöka att befordra dem till ansvar. Mafia kalla de sitt hemliga sällskap, som har anhängare i alla städer i Romagna och Markerna. I utlandet erfar man endast namnen på de genom rang och samhällsställning mera framstående offren, men man gör sig för öfrigt icke något begrepp om dessa blodmenniskors gräsliga verksamhet. Endast i staden Lugo i provinsen Ferrara föllo under sistlidne maj månad icke färre än 8 personer för Mafians dolk. I Bologna måste de välsinnade borgrarne organisera ett sällskap, för att vaka öfver den offentliga säkerheten. Om dessa tilldragelser skrifves den 12 dennes från Bologna: I det närbelägna Ravenna råder ett sorgligt tillstånd: för tio dagar sedan mördades den kunglige prokuratorn Cappa. Den härvarande prefekten begaf sig genast dit, åtföljd af polistjenstemän. Äfven ett ringa antal trupper beordrades dit. Ryktet påstod, attrepublikanarne hade verkstält detta mord. Mera än trettio personer häktades, utan att man kommit gerningsmannen på spåren. I förrgår klockan 7 på morgonen gick advokaten Leonelli, anstäld i tribunalets kansli i Ravenna, på Via di Firenze, en af de största gatorna i staden, då en kula for genom hans hatt. Man ropade och skrek; men ehuru det var mycket folk på gatan, kunde den, som afiossat skottet, icke upptäckas. På regeringens befallning lät prefekten häkta alla, som på minsta sätt misstänktes. Kommunalrådet hjelpte regeringen blott obetydligt; det afsände till och med en deputation till Florens med anhållan, att häktningarna måtte inställas. Från Ravenna skrifves till Unitå italiana, Mazzinis organ, följande om häktvingarna: Den egenmäktige prokuratorn har gripit verket an, och på blotta misstankar, att personer äro republikaner, hafva förföljelserna inga gränser. Vi äro ett byte för de moderatas tygellösa hämd. Man vill kasta på oss ansvaret för en enskild hämd. Häktningarna fortfara utan annan ledning än det politiska hatets. Det går för långt. Vill man drifva oss till förtviflan och förnya scenerna i Brescia och Turin? Regeringen i Florens må taga sig i akt, Romagna har icke urartat. Regeringen hade långt förut blifvit upplyst om att Cappa var en nagel i ögat på de yngre männen och att en olycka skulle drabba honom. Men denne, som var af en fast karakter, besvor justitieministern att icke bry sig om sådana småsaker. Man fruktar, att det finnes en förening, hvars syftemål ännu icke är bekant. MORDET PÅ FURST MIKAEL AF SERVIEN. Härom föreligger nu den första direkta berättelsen från Belgrad, daterad den 11 dennes. Vi meddela derur följande: Topscider (en hall timmas väc från Beolarad) var frirstans carmmar.