Dagens Nyheter – 11 juni 1868, sida 2

En underrättelse, att fursten af Liechtenstein afskedat hela sin armå — den förra förbuudskontingenten belöpte sig till 70 man — föranleder Daily Telegraph, att föreslå denne suverän till president vid nästa fredskongress i Schweiz. Vanligtvis hemsökas icke de krönta hufvudena sjelfva af krigets skräckbilder; alltsedan Trojas dagar är det folken som få plikta för konungarnes galenskaper. Men Liechtensteins beherrskare, som vid utbrottet af kriget melian Preussen och Österrike, törklarade sig för det senare, måste plikta under krigets gång. Hans slott Eisgrub i Böhmen förvandlades till kronprinsens af Preussen högqvarter, -prenussarne sofvo i hans sängar, spisade i hans salar, drucko hans viner och sköto hans vildråd. Det är derför icke underligt, att fursten hemtat visdom af erfarenheten och att han kommit till insigt om att krigsäran kan köpas ailtför dyrt. Fördraget i Nicolsburg har först befriat regentens gods från främmande ingqvartering och numera hans lilla land från dess stående armå6. Detta land kan betraktas såsom en mönsterstat, då det är utan statsskuld, utan civillista, utan konskription och utan militärbudget. För att vara liechtensteinare måste man vara född i furstendömet. Om förhållandet vore annorlunda, hvem skulle icke då vilje vara undersåte till Johan den 2:dre, den nye fredsfursten? Frambkrike. I sin rundskrifvelse rörande den nya tryckfrihetslagens tillämpande förklarar inrikesministern, att lagen icke innefattar någon förändring i de förut gällande författningarna rörande införsel af utländska tidningar. De oupphörliga konfiskationerna komma således att fortfara. Kejsarens helsotillstånd skall vara något förbättradt. : Tidningen Monde berättar följande: Flere af våra vestra departementer hafva varit skådeplats för en högst egendomlig demonstration. Skaror af beväpnade bönder hafva satt sig i rörelse, draga fram genom landet, tränga in i kyrkorna, störa gudstjensten, förolämpa presterna, förstöra kyrkornas inventarier och synnerligen sådana saker, på hvilka emblemer af det gamla kejsardömet förekomma. Den 25 maj föreföllo i Donnezac oroligheter af detta slag. Presten blef misshandlad, kyrkan utrymd. Militären på stället hade största möda att skingra orostiftarne, häkta och qvarhålla fångarne. Hvad skall väl detta betyda? frågar tidningen. Hvad är ändamålet, hvar äro cheferna? Mvarifrån kommer lystringsordet? Orostiftarne anföra icke några bestämda klagomål. I lagstiftande församlingen diskuteras fortfarande jernvägsfrågan: Poyer-Quertier söker förgäfves att bevisa ministern för de offentliga arbetena att man kan bygga kilometern jernväg för 200,000 franes i stället för för 400,000 francs. Betecknande för den byråkratiska hushållningen är följande intermezzo: P. Quertier har byggt en liten bibana från Gifors till Pont-de-V Arche, som kostat 130,000 francs pr kilometer (—2,368 fot), och som efter hans försäkran bär sig utmärkt väl. Ministern. Banan är ännu icke byggd, trafikeras ännu icke. P. Qu Huru? Ar den icke byggd, den