Dagens Nyheter – 11 juni 1868, sida 2

meta antomst till Skeppsbron kommo ett par uni jorwmerade herrar uh det beskedliga boudfölket erbjudaode sig att hjelpa till med transporterandet al tvenne deras koffertar; skaffa dem logis och pviea dem vägen i den stora staden. Anbudet emottogs med tacksamhet. — Klockan var då tre. — Sedan koffortarne blifvit uppburne till ett hos, beläget å Trädgårdsgatan, företogs en vandriag genom staden. När klockan började lida till 6, förklarade de resande, att de vie gå hem; men för att ej komma den gamla satsen: vänner utan tärar ej bör skiljas på skam, bjöd bonden på bränvia ur en medhafd butelj, fylld med denna ädia dryck. Da unitormerade tackade och drucko, men sedan ået var slut på bränvinet, var det ock slut på sämjan, ty nu framkommo de begge viägvisarne med dena bestämda begäran att för sitt besvär erhålla 8 rdr rmt. Sedan bonden förklarat sig ej kuvuna gå in härpå, drog en af herrarne upp ett tryckt papper, och, hållande detta under näsan på resenären, underrättade honom att detta vore deras priskurant; att de voro egna stads bud och att lsgen tillerkände dem rättighet att taga betaldt för sitt besvär. Tillkännagifvandet slutade med den ädelmodigs underrättelsen, att herrarne skulle nöja sir med 6 rdr och 25 öre. Efter mycket prut betalade bonden de äskade 6 och 25, hvarefter de egns aflägsnade sig. Straxt derefter upplyst om att han blifvit narrad, skyndade sig Jonas Jonatansson att anmäla saken för polisen, hvilksa tog reda på de tjenstaktige, men dyra, stadsbuden, och komma desse att i dag stå till rätta för sitt försök att lura bönder. TO TASSAR n rr