Dagens Nyheter – 11 juni 1868, sida 2

lätt som en fogel, och snart förlorade jag henne ur sigte. Jag väntade, såsom jag lofvat, till dess tjugo minuter förflutit; och då jag icke vidare såg eller hörde något af min sköna okända, begaf jag mig hem, under vägen oafbrutet tänkande på henne. : Jag var verkligen nog hederlig att troget hålla mitt ord. Jag sökte icke alls få reda på hennes namn, och jag må tillstå att jag icke ens önskade det. Verkligheten skulle kanske ha beröfvat detta lilla äfventyr den smula romantiskt behag, som sjelfva hemlighetsfullheten nu gaf detsamma. Dessutom fick jag icke lång tid till att sysselsätta mina tankar med henne; mitt regemente erhöll nemligen ordre att afmarschera och jag följde detsamma. Men efter sex månaders förlopp blef jag, emedan jag icke ville bryta den ed, jag svurit att upprätthålla konstitutionen, och i egenskap af deltagare i händelserna den 10 augusti, skiljd från krigstjensten samt kort derefter proskriberad; och snart gick jag min nya bestämmelse till mötes under afsjungandet af min egen sång, sora ru genljöd öfver hela Frankrike. Någon tid senare återvände jag till Strasbourg och ville icke passera denna stad, utan att besöka ett fruntimmer, som hade visat mig en vänskap, hvilken jag af hela mitt hjerta besvarade. Då jag kom till henne, lemnade hon mig ingen ro, förrän jag lofvat att tillbringa åen följande dagen hos henne. — Jag har främmande i morgon, sade hon, En af mina slägtingar gifter sig då och bröllopsgästerna äro inbjudna till. middag hos mig efter aktens slut. Ni får lof att vara med; jag försäkrar er att ni icke skall få ledsamt: ty hit komma många täcka damer; för att icke tala om bruden, som är mycket vacker. För