Dagens Nyheter – 11 juni 1868, sida 1

Här ropas af en del kanhända välmenande menniskor oupphörligt på rättigheter för arbetaren och hjelp åt arbetaren. Det låtsas knappast om att det dock ej går för sig här på jorden för ett samhälle att taga sig väl fram, utan att alla medlemmarne sträfva efter att också sjelfva uppfylla vissa skyldigheter, såsom t. ex. att arbeta och vara sparsamma, när arbetstillfällen och arbetsförtjenst gifvas. Det torde icke vara ur vägen att emellanåt påminna härom, icke för det att ju ej mängden af svenska folket verkligen är både arbetsamt och hushållsaktigt — trots hvad somliga påstå, hvilka döma hela folket efter ett fåtals öfverdådiga lefnadssätt — men deiföre att det är fara värdt att ofvannämnde tvenne goda och nödiga egenskaper hos en del samhällsmedlemmar skola gå förlorade, om desse städse och utan gensägelse höra ensidigt Predikas att de rika och sarten böra direkt eller indirekt hjelpa dem och draga försorg för dem. Sådan hjelp gör intet varaktigt gagn, utan