Dagens Nyheter – 23 maj 1868, sida 2

ch uppror, enligt 3 8 7 mom. tryckfrietsförordivgen, jemförd med 10 kap. 11 8 strafflagen. Sedan svarandens anhållan om anstånd för att emöta åklagarens påståenden, emot dennes betridande, bifallits, uppsköts målet till om torsdag, å Holmqvist skall infinna sig vid förut stadgad ominingepålö jd, beredd att afgifva elutligt yttande. Oförskönmd tjuf. Å rådhusrättens 4:de fdelaing bölls i går rarsakniog med plåtslagareärlingen G. Andersson, hvilken är den Bom begått nbrottsstöld i vinhandlar Etikssons källare i Stortyrkobrinken. Den anklagade erkände att haa begått stölden, lock påstående att summan ej varit så stor som uppgifvits; på det bestämdaste förnekade han sig nafva någon eller några medbrottslingar. Som emellertid två tacksägelaeadresser, innehållande ordagrannt följarde: Tack broder Nisse för i vatt; nu är jag riktigt nöjd. Vänligen. Tjufven. Stockholm den 5; 68. Ha haha; tra la la la, fucros liggande på pulpeten, ansågs med skäl att den arkiagade ej varit ensam, hvarför ransakninsen uppsköts till den 28 dennes, för vidare upplysninzgars vinnande. Edgång rörande lösöreköp. Å rådhusrättena 6:te afdeln!ng handlades sistl. onsdag omkring 20 af de af kungl. maj:t och kronan, genom de2s ombud v. häradsböfding Weinberg, anbängiggjorda mål, bvari yrkats att köpare af lösören, som fått förblifva i säljarens vård, må med ed fästa köpeta riktighet. Eden, hvilken några gingo, lyder som följer: Jag (namv) svär och betygar, vid Gud och hans heliga evangelium, att emellan mig och (namn), är på god tro så tingadt och betaldt, som ifrågavarande, 038 emellan upprättade afbandling innehåller; på sannt mig Gud bjelpe till lif och själ. En af lösöreköparne uppträdde på ett så köpslående sätt, att ref. ej kan underiåta relatera detsamma. Oraf. (sedan svaranden blifvit ropad och inställt sig): Kan Johansson beediga lösöreköpets riktighet? Johansson. Ja, det förstås. Ordf. Jaså. Tag fram handlingen, så få vi se på den. Johansson. Finns inte med, för den är pantsatt; men får jag lof att svära nu? Ordf. Neej, det går inte an; vi få lof att se lösöreköpsafhandliogen först. Johansson. Jaså, hm... hvad kostar, d. v. 8. huru stora äro utskylderne? Åklagaren. 39 rdr 89 öre. Johansson. Det var fn; det var mycket det, jag vill gå eden. Ordf. Hör nu, Johansson, jag har nu sagt bonom, att han iate får gå den, förr än lösöreköpsafbandlingen i original eller i vederbörligen vidimerad afskrift förevisas inför domstolen... Men hör på, var det bara af nyfikenhet som ni frågade summäns storlek? . Johansson. Ja, det förstås; nog kan jag svära på riktigheten. Ordföranden. Målet uppskjutes till torsdagen den 4 juni, till hvilken dag herr Weinberg torde förevisa afskrift af handlingen, hvarefter J. kan få gå eden. Johansson. Hör nu... jag har Just att betala det der. Åklagaren. Jaså...(pekande med fingret uppåt taket) skynda sig dit upp då och kom ned med qvitto, så afskrifves målet. Ordf. Ja,gör han det. oJohansson. Nu? Nej, ivte nu, inte; men si om ett par dagar, så gör jag oppet; jag har inte så på fickan. Ordf. Ja, kom igen den 4 med qvitto, så slipper ban svära. Bland de mål, som denna dag förekowmo till handläggniog, voro äfven ett par, deri de märkliga upplysningarne vunnosz, att tjeoarinnan köpt sin husbondes möbler: att den ena systern var egarinna till allt hvad den andra egde; och slutligen fick man veta, att en lackfabrikör försålt sitt lösörebo till en jurist, utan att denne sistnämnde kände till hvarken köp eller lackfabrikör. Landsorten. Bedrägeri. I Marstrands-posten för i lördags läses: Huru bedrägerier i våra dagar florera och huru man upptänker aila möjliga medel att tillnarra sig penningar från sn västa, kan 8ynas af nedanstående. S:stlidne söndag bitkom. en person till staden, tom uppgaf sig heta B.J. Ternström, hemma i Lillsdala Bogenäs i Glane härad, föregifvande sig vara advokat, villig att hjelpa alla, som ville anlita hans hjelp, och detta mot ringa eiler ingen ersättning, blott ban erhöll hvad som åtgick till rättegångskostnader. Han lyckades också att tillnarra sig penningar af ett par personer, eburu icke till något särdeles stort belopp. Då han insåg att här på platsen icke var något mera att viona, begaf ban sig till Tjörn. Här höll han ordentliga sammanträden med bönderna, sägande sig vara utskickad af länets höfding, för att dels hålla tilisyn öfver renhållningen och dels för att lindra deras ekatter, föregifvande att, om de endast ville gifva honom 1 rdr pr hushåll, så skulle de sedan i 5 år vara befriade för kommunalskatt, och skulle fiskare få gina såval fartyg, som fiskredskap, ersatta om de förolyckades. Flera nappade på kroken och på detta sätt lyckades han inkassera ej så litet penningar. HEmellertid kommo några fiskare hit till staden, hvilka betviflade karlens identitet, ailienstund ban alltid, innan han begaf sig från ena orten till den andra, frågade om någon ståndsperson bodde inom sambhället, dit RR Er RE RA ON ET rr Er ee or SE I hon vid sin återkomst fann den hlvssamma och