Dagens Nyheter – 23 maj 1868, sida 2

hon vid sin återkomst fann den blygsamma och tillbakadragna fru Hastings ligga i hennes systersons armar. Howard Dorrance brydde sig icke om att söka med ord förklara saken, utan han tog linnemössan samt löshåret från sin makas hufvud, och när Margaretas egna svarta lockar nedföllo kring hennes skuldror, kunde fru Egerton icke undgå att igenkänna det sköna ansigte, hvaraf en afbildning fanns i biblioteket, det vackra porträttet, om hvilket förut är taladt, och som hon ofta med deltagande betraktat, sedan hon blef en invånarinna i denna boning. Utan tvekan slöt hon nu Margareta till sitt hjerta; ty genom sitt lidande hade denna deri vunnit en plats. Fru Egertons fördomar försvunno; hon kunde icke annat än värdera den, som hon funnit så undergifven försynens vilja, så outtröttlig i uppoffringar för sitt sjuka barn, Glada och lyckliga menniskor tillbragte detta år sin sommar på Woodlawn. Margareta lyckades med tillhjelp af fru Egerton öfvertala Ielena Graham att åtfölja dem till landet och att deltaga i deras glädje. Den goda flickan, städse färdig att göra allt för andra, utan att någonsin tänka på sig sjelf, ville icke motsätta sig deras önskan, emedan hon trodde att det skulle göra dem ondt. Hvad hennes bror beträffar, hade han emellertid rest till Europa. Verlden tyckte det vara mycket besynnerligt att den stoite Howard Dorrance åter tagit sin maka till sig; men verlden visste icke hvilket helsosamt inflytande deras korta skiljsmessa på dem utöfvat, den visste icke att denna skiljsmessa varit föranstaltad af deras allvise fader i himmelen, i afsigt att föra dem närmaro till hvarandra än någonsin — och närmare till Honom. (ST, TU T.)