Dagens Nyheter – 11 maj 1868, sida 1

hafskusten. Det var rörande att se den innerliga vänskap, som förenade de båda barnen och som utgjorde föräldrarnas högsta glädje. Medan den ystre Hilmer ständigt visade den finaste och ömmaste uppmärksamhet mot den unga flickan, höll denna, mera allvarlig till lynnet, ofta för brodern små varnande predikningar, som alltid slutade med en kyss. Så vandrade de sorglöst fram i lifvet, spridande glädje och trefnad i de båda hemmen, hvilkas stilla frid icke tycktes störas af några onda förebud. En afton på försommaren voro de båda familjerna tillsammans på favoritkullen, hvarifrån man kunde se staden G. och dess hamn. Mellan de stolta skeppen, som utbredde sina väldiga segelmassor, vaggade små fiskarbåtar på de af den nedgående solen förgyllda vågorna, medan tusentals fiskmåsar kretsade i luften, äa doppande sina silfverhvita vingar i vattnet, än åter stigande mot höjden under ett muntert om ock föga harmoniskt jubel. I fonden af taflan syntes solens högröda klot, långsamt sjunkande i hafvets sköte, men ännu kämpande med skymningens skuggor. Sittande på kullen, med hand sluten i hand, betraktade Hilmer och Ada med rörd beundran det herrliga skådespelet, medan de gamla, mindre känsliga för naturens skönhet, tycktes spegla sig i sina barn, liksom solen speglade sig i hafvet. Alla voro de tysta, lugna och lyckliga. Ljudet af en galopperande häst på gångstigen nedanför väckte dem ur deras stila hänryckning, . Alla vände sig om, Ryttaren stannade nedanför kullen, sannolikt för att beuvdra den herrliga utsigten. Detvar en ung man, omkring 20 år gammal, elegant kiädd och fullkomligt obekant för våra vänner på kullen. Såsom en väl uppfostrad man skänkte han naturligtvis icke den minsta uppmärksamhet