Dagens Nyheter – 11 maj 1868, sida 1

Under ett par seklers förlopp hafva de förvaltande verken efterhand gjort sig till dömande, och konungamakten har stadfästat denna oordning sedan ständerna låtit den vinna häfd. Sålunda har utbildat sig det nuvarande förhållandet att i tvister mellan enskilta och kronan dömer kronan sjelf och de henne lydande myndigheter. Kronan är på en gång åklagare, part och domare i egen sak. Samtidigt härmed har utbildat sig en kollegial-styrelse, som ansetts förträfflig och såsom ett folkets värn mot konungamaktens ingrepp, och hvilken måhända var nyttig så länge representationen var fyrdelad och dess ena hälft alltid följde regeringens vilja. Men redan kort efter införandet af 1809 års statsskick begynte den meningen framträda, att det borde tillkomma endast domstolar att döma i rättstvister rörande admimnistrativa författningars tillämpning, och efter 1840 hafva allt flere förmenat att kollegierna, när rättsfrågors afgörande blir dem hetaget, äro mera till hinders än gagn, så länge de utgöra fristående verk. FEtfter den Isednastte representationsreformen, då man ser att riksdagen kan komma att utöfva en bestämmande verkan på regeringens riktning, är den åsigten blifven allmän att man kan utan våda bfverkemnn, ärendenas behandling åt byråer under de serskilda departementscheferna. Målens behandling bör derigenom blifva förenklad, den bör vinna i skyndsamhet. och riksdagen kan göra hvarje departementschef ansvarig för fel som skulle kunna blifva begångna: Det är för att åstadkonma en reform i denna riktning som rådman A. W. Björck såväl vid förra som vid denna riksdag väckt motion om åtgärders vidtagande till besparing i utgifterna för den civila administrationen samt med förslag till grunder för ett sådant ändamåls vinnande. Andra kammaren tillsatte ett särskilt utskott för att behandla denna motion. Första kammaren ingick motvilligt på att utse ledamöter i samma utskott och insatte deri två män, 2, her Henning Hamilton och C.G. Mör