Dagens Nyheter – 4 maj 1868, sida 2

pruksbetjening att skrifva kontexten på vexlar 0). S. V., men utan att veta, att de skulle förfalskas; ty om detta — det betonade fången — var ingen medveten. Bolagets kontroll öfver disponenten utöfvades genom 2 rådgifvare, till hvilka månadtligen sändes utdrag ur kassan med uppgift om kreditivernas ställning samt utdrag af reversoch vexelkonto, så att de kunde öfverse ställningen och särskildt allt, som blifvit för bolaget upplånadt och dit influtit. Dessa rådgifvare voro för 1867, troligen äfven för 1866, herrar Ekström och Enander. Rådgifvarne och bolagsmännen i öfrigt ha aldrig yttrat misstanka med anledning af de upplånade beloppens betydenhet, ej heller underrättat sig, huru disponenten bekommit medlen. De ha yttrat sin tillfredsställelse med, att medel kunna anskaffas, men nöjt sig med den upplysning, reverskontot meddelat ungefär i denna form: upptaget lån af datum, förfallande datum å belopp. — (!) Den tilltalade åtspordes, om han kunnat frigöra sig från oro för upptäckt, och huru han tänkt sig, att saken skulle reda sig. Han svarade, att ständig oro förföljde honom, ehuru ingen särskild anledning att befara upptäckt någonsin förekommit. Emellertid var det omöjligt att vända om, och han var ful.t förvissad, att inom högst två års tid skulle alla falska papper ha varit insamlade. Denna åsigt grundade han derpå, att industrien nu redan är högt uppdrifven med högt pris på alla tillverkningarne och en bruttoförsäljning af 700,000 rdr om året. Inkomsten häraf skulle ha betäckt en del af de falska papperen; och en annan del, såsom säkerhet för förlagslån hos Göteborgshus, blefve icke vidare behöflig, då man funne affären tydligen gå med fördel, ehuru disponenten nu, då verkets kredit varit lika med noll, nödgats finna sig i att lemna sådana säkerheter. Förhöret var nu slut. Det upplystes, att från Wermlands enskilda bank och från ombudsmannen vid lånekontoret i Göteborg ingått angifvelser mot Wijkander att på båda hållen hafva belånt falska papper (som återfinnas bland de i hans bekännelse uppräknade), och begärdes hans förvisande till vederbörliga domstolar för undergående af ransakning rörande dessa båda angifvelser. i Åklagaren yrkade å den tilltalade ansvar enligt strafflagens 12 kapitels 4:e och 21:a 85 samt skadestånd enligt kap. 6 8 1 i samma lag. Beträffande strafftiden, så fann åklagaren, med hänsyn till Wijkanders bildning och förmåga att bedöma, hvad rätt och orätt är, äfvensom med. afseende på den oerhörda skada, hans brott åstadkommit, sig böra mot honom yrka högsta strafftid, som lagen för sådant fall bestämmer ); men då förfalskningar angifvits vara af Wijkander annorstädes begångna, yrkade åklagaren, att han måtte öfverlemnas till vederbörlig domstol, som har att derom ransaka. Den tilltalade, frågad, hvad han hade att häremot anföra, svarade knappt hörbart: ingenting. Rätten afkunnade, efter kort öfverläggning, följande beslut: Genom egen, af omständigheterna styrkt bekännelse är den tilltalade lagligen förvunnen att hafva förfalskat 4 stycken vexlar å tillsammans 38,800 rdr, hvadan Rätten pröfvar honom saker till förfalskningsbrott och skyldig att stånda ansvar enligt strafflagens kap. 12 88 4 och 21, jemförda med samma lags kap. 2 19 samt att ersätta skadan enligt samma lags kap. 6 1; men då, jemte det att den tilltalade erkänt sig hafva begått förfalskningsbrott jemväl å andra orter, särskilda angifvelser om sådana brott ingått från Karlstad och Göteborg, förvisar rätten nu målet till Karlstads Rådhusrätt, der den tilltalade skall inställas, och kommer han att i Örebro häkte afbida transporten till Karlstad. AR Ad LA kt et vh DA RO