Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 2

Riksdags-Nyheter. Gårdagens aftonsammanträden. Första kammaren diskuterade i gårdagens Blenum statsutskottets i anledning af kongl. naj:ts proposition med förslag till normalstat ör tullverket afgifna utlåtande. Utskottets förlag skiljer sig i så måtto från k. maj:s, att onligt detsamma sammanlagda beloppet af aflöningar till tulltjenstemännen med en summa af 14,700 rdr understiger hvad k. m:t föreslagit. Hr Bennich förebrådde utskottet bristande sakkännedom om förhållandena iovom tullverket; hade utskottet haft någon kännedom om dessa förhållanden trodde talaren, att det ej skulle hafva brytt sig om att föreslå så obetydliga nedsättningar som 250 å 500 rdr än här än der. Hvad särskildt anginge tulldistriktchefslönerna i Göt :borg och Malmö, borde dessa tjenstemän ha löner afpassade efter lefnadsomkostnaderna på dessa orter och efter deras samhällsställning och kunde således ej få mindre än k. m:t föreslagit. Ir Henning Ilamilton föreslog att man skulle med ogillande såväl af utskottets som af kungl. maj:ts förslag hos kungl. maj:t anhålla, att till nästa riksdag tå motse en ny propositionen i ämnet, dock under uttryckligt förklarande af att interimsstaten för nästa år borde af regeringen bestämmas. Af denna mening voro äfven hrr C. G. Mörner och MontgomeryCederhjelm, hvaremot statsrådet Ehrenheim och hr Silfverschöld yrkade bifall till den kungl. propositionen. Utskottets förslag försvarades deremot i viss mån af hr Weern. Vid anställd omröstning blef k. m:ts förslag med 44 röster mot 27 bifallet att gälla för nästkommande år. Minoriteten röstade för bifall till det af hr IHamilton framställda förslaget. Med anledning af utskottets hemställan i sista punkten, att riksdagen ville anhålla att k. m:t täcktes tillse om och hvar indragningar af smärre förtullningsplatser kunna ega rum, yttrade br Bennich att något skäl till en dylik påminnelse ej förefunones, då man toge i betraktande den betydliga mängd tulltjenster, som redan blifvit utan någon sådan erivring indragne. Kammaren var dock af anvan mening. Andra kammaren biföll statsutskottets utlåtanden nr 86, tillstyrkande afslag å nr Sven Nilssons motion om förändrad organisation af rikets försvarsväsende, och n:r 87, hvari föreslås en anhållan hos regeringen, det hon täcktes låta utreda, om och på hvad vilkor det nu på roteoch rusthållare hvilande båtsmanshållet må kuvna lindras eller ock aflösas samt jemväl på öfriga samhällsklasser fördelas. . Beträffande finansbetärkandet, som härefter föredrogs, uppstod en långvarig diskussion. Såsom bekant, har statsutskottet tillstyrkt upptagande af ett lån å 18,000,000 rdr mot statsobligationer, som företrädesvis böra vara fonderade, till statsbristens fyllande samt bestridande af de för fortsättning af jernvägsbyggnaderna erforderliga utgifter; och har utskottet ansett att fullmäktige i riksgäldskontoret böra bemyndigas att vid lånets upptagande tillvägagå på det sätt, de finna lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande. — Hvad som vid öfverläggningen härom i främsta rummet förtjenar anmärkas, var den olika uppfattning af låvebebofvets belopp, som hos olika talare gjorde sig gällande. Ilr Lindström ansåg att man borde upplåna 24 millioner, hr Berger 14 millioner, hr v. Troil 20 millioner, om andra kammarens beslut i fråga om anslag till nordvestra stambanan segrar vid den gemensamma voteringen, men i motsatt fall 18 millioner; hr Liljencrantz menade att 16,700,000 rdr behöfdes, och de flesta andra talare att statsutskottet funnit den rätta siffran. Med herr Lindström förenade sig några talare, herrar Stråle, Posse, C. A. Larsson, Murön Mannerskantz. Det var dessa herrars mening att man borde använda sex millioner till inlösen at de förlidet år utgifna obligationerna för det då beslutade inhemska statslånet och således förvandla detta från ett temporärt till ett fon: deradt lån. De talare, som understödde utskottets förslag, tyckte att, då man för ett halft år sedan upptagit ett lån, som om 3 å 4 år skall betalas, vore det föga klokt att i år låna penningar för att fullgöra denna betalning. Har man mycket pengar att svänga sig med, så går det mycket åt, tänkte många af dessa talare; och — ju mer man lånar, des mer man sätter sig i skuld, sade herr Witt. Finansministern, br af Ugglas, förklarade hvaraf det kom sig att regeringen i dess proposition beräknat lånebehofvet till ett belopp, understigande med 8,850,000 rdr hvad statsutskottet ansett behöfvas. Statsutskottet har denna gång slagit in på.en ny väg, för att få reda i affären. Det har beräkpat statsinkoma ss 20 LL fn