Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 2

full blick falla på detta vackra hufvud... O! jag har då fruktat att min qvinliga känsla skulle betaga mig den kraft jag behöfver såsom hiämnarinna — förstår du, öfverste?... Den röst, som uppmanat mig att börja och fullborda det ohyggliga värf, som jag nu håller på att afsluta, har i dessa svaghetens stunder förlänat mig kraft genom att oaflåtligt tillhviska mig än i befallande, än i smekande, bedjande ton: — Hämnas mig! hämnas mig! — Och jag har blifvit stark... mitt hjerta har tillslutit sig för din son. Åter lät hon höra detta gäckande, nervösa skratt, som mera än allt annat plågade öfversten. — Hörpå, sade han vidare; din son har nu hemkommit, för att icke mera gå härifråv. Han är förtviflad, förkrossad... I natt har han förlorat en ofantlig summa, som du ensam kunde betala för honom; och nu har han blifvit upplyst om att den förmögenhet, du eger, är stulen, blodbefläckad... Man har sagt honom att du är en tjulf, en mördare; och då han kom till dig och bjöd dig att gifva tillkänna öm du var oskyldig eller ej, då föll du på dina knän och tiggde om nåd... Är icke detta sannt? I detta ögonblick hörde man Armand säga till Job: — Du skall bära detta bref till henne, när allt är slut... Och nu ladda mina pistoler! Damen med svarta handsken återtog : — Du förstår nu allt eller huru? Din son skall döda sig; ty han kan icke betala sin spelskuld, och han är en man af heder, han... Öfversten gjorde en sista ansträngning för att resa sig upp; han öppnade munnen och några oartikulerade ljud undsluppo honom. — Tig! sade hämnarinnan; tig! eller han skall Och denna hotelse gjorde samma verkan som nyss på den olycklige gubben. Damen med