Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 2

Men Damen med svarta handsken återtog: — Men till all lycka hade du en son... en son, som du älskade, com du afgudade, för hvilken3 skull du blifvit en brottsling ... en sOn ... Hon afbröt sig; ett baltr hördes från det bredvidliggarde rummmet. — Ah! yttrade damen; här ha vi honom nu.. Han kommer in i sitt rum... Ånyo försökte öfversten stiga upp, för att skynda till sin son. Men hämnarinnans jernhand höll honom qvar. Han öppnade munnen och ville ropa, men hon tystade honom med dessa ord: — Tig, eller din son är död! Och . den olycklige fadern förblef stum och orörlig. Då fortfor damen med låg röst, hvilken dock hade ett hotande uttryck: — Din son har för mig fattat kärlek, en brinnande, vanvettig kärlek. För mig skulle han vara i stånd att göra allt. Om jag befallde honom att stiga upp på en schavott och lägga sitt hufvud under bilan, skulle han göra det och i sista stunden mildt småle emot mig. O! utbrast hon, undertryckande en suck, jag tyckte synd med honom i början och sökte stöta honom ifrån mig, undfly honom, ty jag ville icke att den oskyldige sonen skulle lida för den brottslige fadern... Och dock har, trots alla mina bemödanden, ödet oapphörligen fört honom i min väg. Han har slutligen blifvit ett redskap i mina händer, likasom hvar och en af Hemliga Förbundets medlemmar var det i dina; han har befrämjat min hämnd, utan att veta att den jag sist skulle krossa var du, hans far, du, som han älskade ... Ack! ögonblick ha gifvits, då modet svikit mig, då jag blifvit rörd af så mycken kärlek, så mycken ungdom, så mycken dygd; och någon gång har jag, glömmande min förfärliga mission, låtit en kärleks