Dagens Nyheter – 29 april 1868, sida 2

köld och förakt göra honom för mig likgiltig, så skall jag icke vidare sysselsätta mig med honom, utan helt och hållet återskänka honom friheten ? — Jag crinrar mig väl att ni yttrade detta. — Nåväl! utbrast hämnarinnan med ett hånfullt skratt, är det mitt fel, om den mäktiga kärlek han hyser för mig oupphörligen förer honom i min närhet? Ar det mitt fel, om ödet vill att den man, som har låtit döda min make, endast har en sårbar sida? Fulmen kände en rysning genomila hela hennes varelse. — Nej, fortfor damen, det är verkligen icke mitt fel att ödet beslutat Armands död. Fulmen reste sig upp. Hon rodnade och i kall och högdragen ton sade hon: — Aha! nu äro vi der! Kom ihåg, min fru, att jag icke längre bindes af någon ed. — Jag vet det, och jag vet äfven att ni förberedt er på en strid mot mig. Jag vet att ni har försökt lägga hinder i vägen för min. hämnd på herr de Flars-Montgory. Ni lärer till och med ha ämnat försvåra eller omöjliggöra bortförandet af barnen, hvilket ingick såsom ett vigtigt moment i min hämndplan — förmodligen för att kunna föreskrifva mig vilkor och rädda den ni älskar. — Det är sarat, sade Fulmen. — Men ni har misslyckats, mademoiselle; och egentliga afsigten med detta mitt besök är att upplysa er om att ni alltid skall misslyckas, då ni är nog djerf att mäta era krafter med mina. Ni har ett godt hufvud och mycken dristighet, men oaktadt dessa egenskaper och oaktadt lord G...s i synnerhet uti pekuniärt afseende särdeles värderika tillgifvenhet... Fulmen spratt till. — Ni vet detta? sade hon. — Jag vet till och med, svarade hämnarins