Dagens Nyheter – 24 april 1868, sida 3

majoren satte sig på den högra samt baronen på den venstra sidan om honom. Den ene af de begge männen tog plats på baksätet och den andra hoppade upp på kuskbocken. — Jag hoppas, min herre, sade majoren sakta till Emanuel, att ni ej gör något dåraktigt försök att ropa på polisen. Jag har försett mig med papper, som intyga att jag är läkare för vansinniga, och de män, jag medfört och hvilka äro sjukvaktare, kunna bestyrka mina ord. — Ni kan vara lugn, min herre, svarade Emånnuel. På majorens befallning sattes åkdonet i gång och snart var man framme vid Passy. Man stannade vid ett nära floden beläget litet hus. Sedan majoren först stigit ur vägnen och låtit portklappen ljuda, öppnade en livreklädd betjent porten, hvarpå fången infördes i en på nedra botten befintlig salong, i hvars spisel en eldbrasa sprakade. — Min herre, sade då Emanuel, tillåt mig nu fråga er hvarför ni fört mig hit? — Naturligtvis för att här bålla er i förvar samt låta markisinnan tro attjag som bäst botar er galenskap. — Men vi vet mer än väl att jag ej är galen... — Ni har fullkomligt rätt; men baronen och ag... ja Hafva intresse af att låta mig gälla för vansinnig, eller hur? — Alldeles, herr markis. — Nåväl, svarade markisen i lugn ton, det är just detta intresse jag ej kan fatta. Baronen och majoren utbytte en hemlighetsfull blick. Markisen uppfångade den, och, vändande sig till baronen, sade han: -Svara mig ni; ty ni kan ej gerna uppträda för att hämnas någon person, som fallit