Dagens Nyheter – 23 april 1868, sida 2

allenast att han blifvit gjord arflös af sin föregifne far, utan äfven att han, för att skaffa sig en förmögenhet, ingått såsom medlem uti ett hemligt sällskap, hvars syftemål varit att genom intriger och brott bereda dess ledamöter fördelar. Hon uppräknade också namnen på de sju personer, af hvilka detta sällskap bestått, samt nämnde öfverste Leon såsom dess stiftare och styresman. — Men hvem är ni då, ni som vet så mycket? frågade herr de Mort-Dieu. — Mitt namn säger jag ericke; det kan vara er nog att veta att jag är ett redskap åt den eviga rättvisan. Kalla mig, om ni så vill, för Hämnden. — Det är således för att tillskynda mig straff, som ni har sökt efter mig ... Nåväl, om ni vill taga mitt lif, så gör det; jag har icke mera lust att försvara detsamma. Jag har inga vänner, ingen förmögenhet, inga illusioner, inga förhoppningar; och döden förskräcker mig derför icke. — Ja, jag undrar ej på att ni är nöjd att skiljas från lifvet, sade Damen med svarta handsken. Men detta kan ske på flera olika sätt. Det skulle roa mig att höra hvad ni säger om att dö på schavotten. — Schavrotten! utropade baronen förskräckt. — Med kännedom om innehållet af två bref, skrifna af er till markisen de Lacy; skulle hvilken allmän åklagare som helst, påyrka en afrättniog, och det är alldeles säkert att, äfven om en skonsam domare skulle söka mildra straffet så Mycket som möjligt, något lindrigare än lfstids fästning med hårdt kroppsarbete aldrig skulle kunna komma i fråga. — 01! utropade herr de Mort-Dieu tillintetgjord. — Dessa bref, hvarom jag talat, tillade Damen med svarta handsken, bar jag i min ego...