Dagens Nyheter – 23 april 1868, sida 2

e afse införandet af per-capita-röstning i kom, unala angelägenheter, föranledde en lång fverläggning. Den intressanta debatten öppnades af hr Ola önsson i Kungshult, som talade för rättmätigeten af lika rösträtt i kommunala frågor ch ej kunde finna någon annan fara i att nedgifva sådan än den, som penningintreset hyser, n nemligen att det skulle förlora fvertaget, beslutanderätten. Denna farhåga ore dock alldeles obehöflig, ty rikedomen, er den användes rätt, har så många och ;emotståndliga sätt, genom hvilka den gör itt inflytande gällande, att den alltid komme utt trycka tungt på vågskålen. Deremot insåg tal. den största våda ligga deri, om epresentationen nu alldeles ignorerade lanlets allmänna önskan och ej vidtoge en ,ehöflig reform. Tal. fann dock att vid lenna riksdag ej något 1 den väg, han ansåg rättast, stod att vinna, hvarför han yrkade att punkten måttet med uttr yck af salllande läggas till handlingarne. Hr A. W. Nilsson instämde med den före;ående talaren. Hr Ribbing började med den förklaringen, att personlighetsprincipen var den rigtigaste, den mest berättigade, den vackraste af allt hvad talaren visste nämna, men deraf följer alldeles icke att hvarje menniska i hvarje fall har samma rättigheter, som hvarje annan menniska. Denna lika originella, som öfverraskande sats vreds och vändes af den lärde talaren på alla sätt, den blötte han, den stötte han och den kokade han kål på, som det heter om gumman och skinnpelsen. Han talade om nödvändigheten att inom kommunalstyrelsen äfven finnes representerad den rikedomens konservatism, som fått sin berättigade plats inom landets representation genom det sätt på hvilket första kammaren tillsättes; han ordade på ett lekande sätt om vådan för den, som är sysselsatt med det kroppsliga arbetet, att lägga sig i statens affärer och reflektera deröfver; ty i samma mån, som dessa reflektioner antaga stora dimensioner, blir arbetet, hvarmed han skall försörja sig, så mycket sämre; och hade arbetaren endast tillfälle att egna en obetydlig tid åt det allmännas tjenst, så borde han ock endast få taga obetydlig del i dess angelägenheter. — Ville man gå konseqvent i denna riktning, så skulle man få halfva, fjerdedels, åttondels röster o. 8. Vv. Sedan talaren härefter förklarat sin öfvertygelse vara, att riksdagsmännen icke komma tillsammans för att lyssna till de olika opinionsstormar, som kunna uppstå än här och än der i landet;. utan för att uttala sin öfvertygelse i för riket vigtiga frågor, yrkade han bifall till punkten och satte sig under bravorop från åtskilliga håll i kammaren. Men det är icke derföre sagdt att ej flertalet af kammarens ledamöter märkte de många sofismer, hvaraf hr filosofens för öfrigt briljanta föredrag öfverflödade. Hr Lindström sade, att vid riksdagarna alltid afgifvas motioner, som innehålla sin egen dom: sådana voro framförallt de nu föreliggande, hvilka afsågo att vinna allmän rösträtt. Den tiden, menade talaren, vore ännu några hundra år aflägsen, innan svenska folket intager den bildningens ståndpunkt, att allmän rösträtt kan beviljas, utan att vådor af ett sådant medgifvande uppstå. Man hade talat om penningintressets stora och olyckliga inflytande. Hvad hade detta intresse uträttadt för riksförderfliga saker? Derom hade ingen kunnat upplysa talaren. Den man, som mycket verkat för personlighetsprincipen, Geijer, hade dock i sista stund afhållit sig ifrån att uttaga det afgörande steget, och i stället yttrat: Låtom oss framförallt icke hafva för brådtom. Afven hr L. egnade några ord åt den i landet uttalade opinionen, men kunde ej tillmäta den någon större vigt, antingen den fick uttryck på ett folkmöte i Skåne, eller på möten i Örebro, Göteborg eller Helsingborg, emedan tal. ej hade någon garanti för, att deltagarne i dessa möten hade riktigt reda på den fråga, i hvilken de uttala sig. Slutligen påstod tal. att missnöjet med nu gällande kommunallagar -— ung dam Ag mr Nås kps PR DN I allenast att han blifvit gjord arflös af sin före