Dagens Nyheter – 23 april 1868, sida 2

cke hade sin grund i frågan om röstskaans beskaffenhet, utan i de ökade kommualskatter, som deraf förmenats hafva blifit en följd. Yrkade bifall till punkten. Hr De Mare sade sig ej kunna vara tillredsställd hvarken med en graderad röstskala eller en begränsad, sådan den af utskottet föreslagits, utan ansåg han attpersonlighetsprincipen vore den enda rätta. Pal. visste väl att hvad han önskade vinna ej kunde fås nu, men han hade dock behof af att uttala sin åsigt i det vigtiga ärendet och yrkade, i likhet med de två första talarne, att punkten måtte med ogillande läggas till handlingarna, i. hvilken riktning hr Hierta äfven yttrade sig. S10edan hr C. J. Bengtsson yrkat betänkandets läggande till handlingarne med ogillande och hr Siljeström med isin utmärkta vältalighet framhållit personlighetsprincipens företräde i allmänhet, uppträdde hr Jöns Pährsson och yttrade sig, med vanlig bestämdhet och lugn. Denne man brukar alltid gå sin egen väg, och han gjorde så äfven nu; han framställde ett positivt förslag, i stället för att understödja den onaturliga halfmesyr, som af åtskilliga reformvänner påyrkats, eller att med ogillande lägga utlåtandet till handlingarne. Han föreslog att inom kommunen en hvar, som betalar skatt efter 2:dra art. och sina utskylder erlagt, må vid val till kommunala befattningar hafva lika eller en röst. Hr John Ericson framställde det hufvudskäl, som måhända kraftigast af alla talar för den ifrågasatta reformen, eller att det icke är den summa, man skattar till kommunen, som bör berättiga till inflytande på dess angelägenheter, utan den uppoffring man för densamma gör: 3 rdr för den ena samhällsmedlemmen är ofta af lika och till och med af större värde än 30 eller 300 rdr för den andre i ekonomiskt afseende lyckligare lottade. Och vidare — den fruktansvärda intresselöshet för allmänna ämnen, som är en följd af det omyndighetstillstånd, hvari största delen af svenska folket hålles, lemnade tal. icke heller onämnd. Han talade om att i Stockholm vid sista stadsfullmäktigvalet blott 2so: del af de röstberättigade begagnat sin rösträtt m. m. samt yrkade att kammaren måtte för sin delbesluta en skrifvelse till regeringen med anhållan om en omarbetning af kommunallagarne och att dervid grundsatsen af lika rösträtt måtte göras gällande. Herr Ola Jönsson ogillade på det högsta utskottets behandling af motionerna, hvarefter hr Åstrand fick ordet. Denne talare visade sig vara en varm anhängare af den rikes makt öfver den fattige — ja han gick till och med så långt att han förklarade att, likasom Romarnes oförsigtighet att skänka medborgerliga rättigheter åt kufvade folk kan anses hafva i väsendtlig mån bidragit till deras mäktiga rikes fall, likaså kan våda för vårt lands bestånd uppstå, om vi låta främmande elementer få något inflytande på våra angelägenheter! (Har man väl någonsin hört en folkrepresentant kalla landets fattiga, arbetande befolkning för ett främmande element?) — Herr Åstrand sökte bevisa sin åsigt genom att anföra såsom orsak, hvarföre reformen bör undertryckas, hvad som i sjelfva verket är en följd af det missförhållande, hvars af skaffande reformen afser. På de flesta ställen saknas kommunalanda, sade han; det är sällsynt att det lägre folket har samma intresse för kommunens angelägenheter som de förmögne och bildade .... Ja, när folket anses ingenting begripa och behandlas såsom det ingenting begrepe, är det ej at! undra öfver om det sjelf afstår från at söka lära sig inse och fatta hvad som framställes såcom så ofattligt. Herr Vougt framkom med det ofta hörd: skälet att kommunallagarne ännu äro fö! nva för att man skulle ha hunnit pröfve