vidragen för entreprenadinrättningar å alla de tällen, der dessa bidrag uppgå till anmärkvingsvärdt höga belopp, eller åtminstone der le öfverstiga 50 rdr på hvarje helt hemman, eller för stad enahanda belopp på hvarje fullt hundratal af stadens innevånare, samt att hon ville låta för riksdagen framlägga den sålunda åstadkomna utredning, jemte förslag till de åtgärder, hvilka, för undanrödjande af de missförhållanden, som i verkligheten må ega rum, kunna finnas mest lämpliga. Första kammaren har redan godkänt detta förslag, och detta förhållande torde få anses vara förnämsta skälet till att andra kammaren nu äfvenledes biföll detsamma. Sistnämnda kammare beslöt remligen i fjol en skrifvelse till regeringen af helt annat innehåll. Hon beslöt då att uti skrifvelsen framhålla såsom grundsats skjutsningsbesvärets fullkomliga skiljande från jordbruket samt att begära skjutsningsväsendets reglerande på lämpligt sätt. Mot det beslut, hvartill statsutskottet i denna punkt kommit, har herr C. A. Larsson reserverat sig och i stället yrkat att riksdagen ville besluta: att gästgifveri-, bålloch reserv-skjutsen skiljes från jordbruket; att såsom regel bestämmes, att den resande sjelf betalar fulia värdet af den skjuts han begagnar. Detta värde utrönes genom entreprenad för hvarje gästgifveri. Om legan skulle öfverstiga 1 rdr 50 öre per mil för en häst, lemnas entreprenör ersättning af statsmedel till halfva beloppet samt af dem, som förut haft åliggande att skjutsen uppehålla, till andra hälften; och att till bestridande af möjligen uppkommande kostrader anvisas, utom redan beviljade 125,000 rdr, ett ytterligare anslag af sjuttiotusen riksdaler riksmynt. Under diskussionen framställdes åtskilliga yrkanden. De vigtigaste bland dessa voro: herr Orres, enligt hvilket de resande skulle betala legan, utan att hvarken staten eller de skjutsningsskyldige betungades; herr Hedengrens, enligt hvilket kammaren skulle fatta samma beslut som i fjol; och herr v. Troils om återremiss, för att ett af honom formuleradt förslag, enligt hvilket skjutsningsväsendet skulle ordnas länsvis, måtte komma under öfvervägande af utskottet. Följande talare förordade utskottets hemställan, hufvudsakligen derföre att man genom dess, bifallande skulle komma ginaste vägen till målet: hrr ÖOtterström, Johannes Andersson, Björck, John Ericson, Posse, Hierta, Sven Nilsson och Medin. För bifall till hr C. A. Larssons reservation med eller utan några smärre förändringar talade deremot hrr Jonas Andersson, Östman, Olof Nilsson från Westerbottens län, And. Aug. Andersson, Jan Andersson, P. Eriksson, A. v. Proschwitz, P. Nilsson från Örebro län, Ljuslin och P. Persson. — Hr Alströmer yrkade rent afslag å punkten; han ansåg det vara bäst att ingen skrifvelse aflätes, då inzehållet skulle bli så sväfvande som utskottet föreslagit. Frågans lösning skulle derigenom endast fördröjas, i stället för att befrämjas, menade han. Hr Schultzenheim tann det vara lugnast att hel enkelt lägga betänkandet till handlingarne. Utskottets mening segrade med 77 röster mot 68, som afgåfvos för rent afslag å betänkandet. Statsutskottets utlåtanden, angående anvisande af medel för insamlande af renlafve samt ang. åtgärders vidtagande för att afhända svenska stater. ön S:t Barthelemy, biföllos. Likaledes godkändes samma utskotts utlåtanden, tillstyrkande afslag å väckta motioner om laxfisket i Pukaviksfjorden, om återbekommande af skatteköpeskillingen för Gideåns laxfiske och upphörande af den fisket åsatta ränta, om förändradt utgörande af arrende-spanmålen från Lunds akademihemman, om kronobretbäringsskyldighetens ordnande, om försäljning af kronans egendomar och om grundskatternas aflösande. Kammaren biföll äfven följande hemställan af statsutskottet: att riksdagen ville anhålla hos regeringen, att hon täcktes låta tillse, det samtliga åt civile embetsoch tjenstemän upplåtna boställen må, i den mån sådant författningsenligt kan ega rum, till statverket indragas, samt att regeringen, efter vederbörandes hörande, behagade föreslå riksdagen de vilkor och bestämmelser, som i sammanhang med indragningen lämpligen böra iakttagas. Lagutskottets utlåtande, i anledning af herr Hedlunds motion om vissa helgdagars förflyttande till söndagar, föranledde diskussion. Som kändt är, har utskottet afstyrkt allt afseende å motionen. Herr JIHedlund Törsvarade sitt förslag, och han understöddes af hrr Hessle, Ahlgren, Blanche, Muren och Harald Ericsson; men herrar Ocklind, Rosenberg, Lithner, Hedengren, Jonas Jonasson från Calmar län, A. v. Prosclhwitz, Kolmodin, Magnus Svensson, Liss Olof Larsson, Jöns Pälvrsson och Vougt rr mm mv He vt FM a EC: