Dagens Nyheter – 21 april 1868, sida 2

markisen ett försegladt kuvert, hvilket denne genast bröt. Herr Chalambel fick då se ett gammalt skrynkligt och gulnadt papper. Han ögnade på detta papper, fästande sig företrädesvis vid den under skrifvelsen befintliga narmnteckningen, hvarefter han uppgaf en suck af lättnad och, synbarligen förnöjd, framtog ur sin chiffonier samt lemnade brefbäraren de två vexlarne å tvåhundrafemtiotusen francs hvardera. Denne undersökte noggrannt dessa värdepapper, för att förvissa sig om deras äkthet samt bugade sig derefter till afsked och gick sin väg. Fulmen hade verkligen denna gång lyckats korsa Damers med svarta handsken planer. Men ack! hämnarinnan hade så måvga medel till att genomdrifva sin vilja, att frukten al f. d. dansösens ädelmodiga handling blef så godt som ingen. Knappt hade den obekante herren aflägsnat sig, medtagande de två vexlarne, förrän baron de Mort-Dieu anmäldes. Emanuel kände sig genast illa till mods, så snart han hörde detta namn nämnas, men då baronen följande ögonblick inträdde, var han dock nog herre öfver sig sjelf att icke visa sina känslor. Baronens ärende var att bedja herr Chalambel lägga ett godt ord för honom hos en af regeringens ledamöter, emedan han var i behof af inkomster och sökte en inbringande syssla, som för tillfället var ledig. Afven vid detta tillfälle talade herr de Mort-Dieu om att han hade onda aningar, och trodde på ett nära förestående straff 0. s. v. Det var för Emanuel en riktig glädje, när den objudne gästen omsider aflägsnade sig. Han gick in till sin familj, sin älskade maka, för hvilken han var allt, och sina små barn, som aldrig blefvo mera förtjusta än då de fingo sitta i hans knä, eller då han smekte deras lockiga hufvuden — och när han såg dessa kära va