Dagens Nyheter – 21 april 1868, sida 2

relser, erfor han en ljuf, en innerlig tröst, han glömde alla sorger och var för en stund åter lycklig. Men Damen med svarta handsken hade beslutit att icke göra så stora formaliteter med honom, som med sira föregående offer. Ton hade äfvenledes föresatt sig att han skulle blifva straffad, om också icke på samma sätt, åtminstone lika grymt som de. Om Emanuel hade kunnat ana af hvilken olycka han hotades, skulle han också helt säkert ha lydt den uppmaning, som innehölls i följande lakoniska biljett, hvilken kom honom tillhanda ett par timmar efter baron de MortDieus besök: Fly! Se der det enda ord, hvaraf skrifvelsen bestod. Medgifvas måste att han blef het om öronen, då han läst detta ord, och han började med allvar tänka på att resa från Frankrike med sin familj. Men å andra sidan tog han i betraktande sin ställning i samhället, sina många offentliga uppdrag m. m. Alla menniskor skulle undra öfver att han helt hastigt begärde afsked från sina befattningar och lemnade fäderneslandet under en tid, då det så väl behöfdes att hvar och en man med kraft och förmåga egnade sig åt detsamma. Det skulle dessutom dröja temligen länge innan han hunne ordna sina vidlyftiga affärer och blifva på behörigt sätt entledigad från sitt ledamotskap i åtskilliga komit6er 0. sS. v., och olyckan kunde således lätt förekomma honom. Och hans maka sedan? Huru skulle han väl för henne, som kände hans karakter, som visste att han var ärelysten, och som tillika hade sig bekant att han nalkades målet för sina sträfvanden, att han snart, om allt gick efter beräkning, skulle uppnå de högsta äreställen, huru skulle han väl kunna för henne uppgifva nog kraftiga motiver för ett beslut,