Hvarjehanda nyheter. HKapprodd mellan engelska studenter. En korrespondent skref den 8 dennes från London till N. D. A.: För omkring trettio år sedan egde den första kapprodden rum mellan åttaroddiga båtar från Cambridge och Oxford, hvilkas studerande öfvat sig i detta ädla nöje. Först år 1860 blefvo dessa taflinogar årliga, och hittills liksom i dag hafva Oxfordarpe med heder gått ur striden. Båtarne äro 42 fot låpga och ros af åtta med en styrman. Oxfordarne bära himmelsblå silkesmössor cch jackor samt hvita underkläder. Cambridgarne äro lika klädda, men färgen är klar mellanblå. Dagarne förut talas blott om denna täflan, vad ingås ofta till betydliga belopp, varierande allt efter som resu!taten af de dagliga pågående öfningarna blifva kända. Sympatierna v!sa sig med stt bära de olika nyansersa af den blå fargen. Alla bodar visa allt hvad de kunna åstadkomms, dervid endera färgen kan användas. Rosetter, band, ba!sdukar, tyger, blommor, med ett ord allt är blått i bodfönstren och på gatorna. Klockan half 12 i dag skulle kapprodden ske med utgång från Putney, numera en förstad till London, lingande vid Themsen omkring fem mil från Banken. Rodden skulie ske uppåt floden till det fyra eng. mil högre upp liggande Mortlake. Dagen började med den tjockaste rökdigra, torra solrök man kan täcka sig, så att inga ångbåtar kuode gå på floden, till stort men för allmänhetevp. Det var dock ej den fuktiga, tjocka, kalla och obehagliga dimma, 2om kallas London fog och hvarför det är beryktadt, utan mot 11-tiden tittade solen fram, och dagen blef den herrligaste sommardag man kan tänka sig. Jernbanorna, ångbåtar, droskor, omnibusar, med ett ord alla slags fortskaffnivgsmedel begagnades, att framvälta den ofantliga massa, som redan klockan nio började röra på sig åt det hållet. Menniskor till fots och till bäst bildade en aldrig slutande folkvandring, alla glada, brådskande att få en god plats, och alla prydda med blå tecken af era eller andra skiftnipgen. På gatorna utbjödos rosetter och band. Alla hästhufvuden voro prydda med blå band, kuskarnes piskor i toppen likeså. På hatterna buros blå band, och ryttarinnorna buro blå slöjor, herrarne blå halsdukar och damerna blå klädningar, band på hattar m. m. Aristokratiens spannridare buro blå sidenjackor, med ett ord allt var blått. På omnibustaken gsutto musikanter, som lifvade sionet med nationalmelodier. Allt var lif och glädje, en riktig folkfest. På ömse sidor om floden voro stränderna svart fullpackade med menniskor, men sj-lfva floden var fullkomligt klargjord från farkoster gnom auktoriteterras bemedling. Klockan half 12 kom prinsen af Wales, alldeles inkognito, i en enskild mans båt, och kl. 11, 46 min skedde början tili tiflirgen. 20 minuter och 37 sekunder derefter erfor man, att Oxfordarne segrat med ett försprång af åtta båtlängder, och då såg man de vildaste scener, de flesta rusande till de allt uppslukande, i dag på vid gafvel öppnade värdshusen. Glädje strålade ur de flestas ögon, då deremot de, som båliit på Cambridgarne, sågo helt långa ut i ansigtena. Och så gutsdes den festen, en riktig folkfest i ordets hela bemärkelse, om ock j i den skala eller af den art, som Derbydagen i nästa månad, för hvilken man redan nu börjar att rusta. En emlevering. Mycken munterhet uppväcktes en dag för någon tid sedan bland passagerarne på ett jernbantåg mellan stationerna Whitby och Malton i England, i följd af en ung mans eulevering af ena pigo, som sades vara dotter till en landtbrukare. Den unge Don Juan hade kurtiserat tvenne flickor, hvilka båda voro nere vid stationen i Whitby och följde med tåget. Han önskade emellertid endast att enlevera den ena, och mellan Whitby och närmsta anhalt-station derintill träffades mellan de trenne kontrahenterna någon slags öfverenskommelse och han fick fortsätta resan till Malton ensam med sitt hjertas utvalda. Före bantågets ankomst till denna station, hade man emellertid der mottagit följande telegram: Tåget n:r 1. Gif akt på herr —; gift man; rymt med en flicka; underrätta hans vänner i Malton. Konduktören anvisar. Svar betaldt. Denna nyhet spred sig som en löpeld vid Malton och som det var den tid på dagen, då folket var som mest i rörelse, blef det på rymning stadda paret begapadt af en massa af nyfikna. Deunga tu togo sin tilldykt in irestaurationen, der man antog dem vara ett nygift par, och de unga damerna bakom diskea blefvo mäkta förgrymmade öfver folkmassans otillbörliga nyfikenhet att intränga i restaurationslokalen för att se på det förmenta brudparet. Hvarthän de togo vägen