Dagens Nyheter – 31 mars 1868, sida 3

; af omkring 30 magdeburgska morgens (15—16 : svenska tunnland) storlek. Några dagar derI efter såg Homeyer, att dessa foglars antal hade ökats till den grad, att det högeligon väckte hans uppmärksamhet. Efter en ungefärlig beräkning voro omkring 100 gökar spridda i skogen. Orsaken till detta ovanliga tillopp blef dock snart klar, då larver af lilla tallfjäriln (Ciparis mnonacha) i stort antal sågos hemsöka skogen. Gökarna funno der öfverflöd på töda, och således infunno sig så många af dem, för att göra sig till godo hvad den så lofvande trakten erbjöd. Hvar och en af dem var ifrigt sysselsatt att söka sin näring; en enda fogel kunde ofta inom en minut sluka i sig mer än 10 larver. Om man nu, säger Homeyer ordagrannt, på hvarje fogel räknar blott 2 larver i minuten, så gör detta på hundra foglar dagligen — dagen i juli månad räknas till 16 timmar — 192,000 larver, och 2,880,000 dylika på 13 dagar, ty så länge räckte gökarnas vistande i massa derstädes. — Enligt hvad kändt är, gå omkring 20 Å dylika larver på ett vanligt jumfrumått. Således åt hvarje gök dagligen minst 3 kannor larver, stundom, enligt Homeyer, ända till 30 kannor, hvilket är i hög grad märkvärdigt. Man bör dock icke betvifla sanningen häraf, emedan författaren af ifrågavarande lilla häfte, hvilket är afsedt att sprida upplysning bland folket, just anför detta exempel på gökens glupskhet för att bevisa denna fogels stora nytta i naturens allmänna hushållning. Emellertid erfordras det en öfver måttan litlig nutrition för att en så liten fogel — i hans mage kan nemligen blott 10 larver af ofvan anförda slag på en gång inrymmas — på så kort tid skall kunna förtära och smälta en så orimligt stor qvantitet föda. Undras just hvad hrr physiologer skola tänka härom!? Elektricitetens verkningar. Utdrag af ett i London den 12 mars fördt protokoll i polisärenden: — — — Då klockan var något öfver tre påträffade jag en utanför ett hotell liggande mansperson, som var till utseendet nästan död, och omkring hvilken samlat sig en stor menniskomassa. Sedan jag anskaffat en droska, och han blifvit lagd i densamma, lät jag kusken köra till Bartholomewus-hospitalet. Under vägen hickade mannen tre gånger, hvarefter han låg som om han varit död. Likaledes skedde, när vi tramkommo till hospitalet. En af läkarne kom ut till droskan och .frågade hvad som hade inträffat. — Jag tror nästan han är död, svarade jag. — Nej, visst icke! inföll läkaren. Sedan en bår blifvit framburen, lades den sjuke derpå och inbars i hospitalet. Då han tycktes hafva hemtat sig något, frågade man honom flere gånger om han orkade tala, hvarpå han endast svarade med tecken, hvarigenom han tycktes vilja tillkännagifva att han fallit ned ifrån en betydlig höjd. Då han derjemte satte upp tre finger, förmodade vi att han i fallet brutit tre refben. I det han afkläddes, varseblefvo vi på hans ena sida ett häftplåster, som genast aftogs. Ånyo tillfrågad om han kunde tala, hickade han tre gånger och låg derefter som om han varit död. Läkaren Jät nu fastbinda honom vid båren och ditföra ett galvaniskt batteri. Vid första stöten från detsamma, skrek han till, sade att han kunde tala och bad att man skulle hålla upp. Sedan man förklarat att han, i härdelse han icke kunde tala, skulle få några stötar till, löstes banden, hvarefter han sade: — Om er rygg värkte så förskräckligt som min, skulle ni icke behandla mig på detta sätt. Härefter låtsade han som om det vore honom omöjligt att få kläderna på sig, men då läkaren gaf honom en ny stöt ifrån batteriet, stod det icke på två minuter innan han var klädd och i fullt språng störtade ut ur rummet. Han blef likväl gripen och afförd till närmaste poliskontor. Qvinliga boxare. I närheten af Shrewsbury föreföll för några dagar sedan en boxningsstrid mellan tvenne qvinnor. Priset för den vinnande var omkring 4 rdr 67 öre, och en stor menniskomassa bevistade det ovanliga skådespelet. Allt gick efter konstens reglor, till dess den era af amazonerna, som var nära att duka under, bet den andra i armen. Som detta icke är tillåtet, lade sekundanterna sig emellan, men blott för att ordna en andra strid. Emellertid kom polisen innan denna var utkämpad, och de båda morska skönbeterna togos i fängsligt förvar och fingo afkyla sin stridslust genom några veckors tukthus. Försvunna personer. I anledning af den stora sensation, som den engelske presten Spekes plötsliga försvinnande för icke länge sedan uppväckte i London och hela England, och i anledning af de olika meningar, man har sett framkastade i tidningarna, om huruvida sådana Sr ESR NE ONS Sa RN ERT ROR GEN Kaptenen var slagen af häpnad. Svartsjukans fnarsar racaAda 3 hans hextot