Dagens Nyheter – 31 mars 1868, sida 3

Kaptenen var slagen af häpnad. Svartsjukans furier rasade i hans bröst. I detta ögonblick knackade någon på dörren, och Damen med svarta handsken inträdde. Hector Lemblin ihågkom det förfärliga samtal, som sednast egt rum dem emellan; stridiga känslor rörde sig i hans själ, men han förblef tyst. Germain lemnade rummet på ett tecken af damen. — Jag har varit grym emot er, sade hon i vänlig ton. Så der besynnerlig är jag — jag ville pröfva djupet och vidden af er kärlek till er första maka, och derför... kan ni täpka er någonting lättsinnigare?... derför hittade jag på denna spökbhistoria, som gjorde er så upprörd att ni svimmade. Jag ångrar mitt handlingssätt, och jag kommer nu för att bedja er om förlåtelse. Ett längre samtal egde rum mellan de båda trolofvade. Damen med svarta handsken använde derunder all sin list, för att underblåsa all den kärlekslåga, hon hos honom upptändt, och då han, luguad med afseende på sin farhåga att hon upptäckt hans brott, gaf luft åt sin svartsjuka och erkände att han förnummit det hon begagnade hans ofrivilliga bortovaro till att mottaga en ung man, tillstod hon att så verkligen var förhållandet; men hon bad honom att derför icke misstänka henne, ty hon hade ett stort mål att verka för, och de medel, hon auvände, kunde ibland synas underliga, men hennes motiver voro rena. Hon förberedde honom på att hon äfven en gång, sedan de blitvit gifta, skulle komma att handla på ett sätt, som vore egnadt att ingifva honom besynnerliga föreställningar, men han skulle då alltid noga ihågkomma att hennes beteende icke finge mätas efter samma måttstock som andra qvinnors. Hector Lemblin började blifva någorlunda tillfredsställd; han älskade denna qviuna så outsägligt högt, och han visste att hon, ifall han