Dagens Nyheter – 31 mars 1868, sida 3

att lemna slottet hvarje afton i sällskap med den der gubbev, som hon låter kalia grefve Arleff? — Jo. — Nå, hvad tror ni hon gör mellan klockan åtta och tio, då ni är borta? Jag skall tala om det för er jag: hon tar emot samme älskare, som hon förr mötte vid Tullnärspasset. Det är ett charmant utseende på den der unge karlen, må ni tro. De mest förtjusande små mustascher... — Tig! jag vill icke höra några beskrifningar... Säg mig i stället hur han kommer hit... — Den samme okände, som jag nyss talade om, ror honom... — Men hvar och när har du sett honom? — Jag... huru... Jo, ser ni herr kapten, jag är... jag är den der okände jag. Kapten Lemblin spratt häftigt till. — Hvad pratar du för slag? ropade han. Tala tydligt och fort, fort! — Jag skall förklara allt. För att kunna göra er riktigt stora tjenster, tog jag den der millionen och flydde min kos. Sedan infann jag mig hos damen och erbjöd henne mina tjenster. Ni förstår, sade jag, att någon förlikning mellan mig och min förre husbonde icke kan komma ifråga... Godt, sade hon, och så fick jag det stora förtroendet att blifva ett medel till tillfredsställande af hennes )assion för den ofvannämnde unge karlen... Hon är visst listig, men tänk — hon har fått att göra med en ännu listigare person, och det är jag. Hon tänkte: jag kan icke begagna något säkrare redskap än den här mannen; han skall ej förråda mig, ty då en million blifvit bortstulen, ligger ett vidsträckt svalg mellan den bestulne och tjufven, hvilken sednare åtminstone icke lärer söka ölverhoppa detsamma. Nu har hon emellertid blifvit lurad, och ni vet allt.