Dagens Nyheter – 12 mars 1868, sida 3

Hungersnöden i Ryssland. Under det att i vestra Europa Ryssland österländska politik ännu alltid gifver månge anledning till bekymmer af allvarsammaste slag och under det att i synnerhet den franska pres sen icke tröttnar att varna för den propagand: som af Rysslands agenter, i den panslavistisk idns namn, bedrifves kring nedra Donau, har sjelfva Ryssland den offentliga uppmärksamhete allt mer och mer vändt sig från de yttre frå gorna och till de bekymmersamma förhållanden; i landets inre. På de oerhörda slätter, hvilk: sträcka sig från Östersjöns kuster till Ural, oc! vidare till Stilla Oceanens stränder, råder ce! nöd, om hvilken vest-europeerna svårligen kunn: göra sig ett begrepp, och som, hvad förhållan det mellan hjelpmedlen och behofvet beträffar till och med vida öfvergår nöden i Ost-Preussen Enligt de uppgifter, hvilka nu föreligga, äro ick färre än 19 guvernementer i europeiska ryss land hemsökta af den förfärligaste nöd; i riket nordvestra del nämnas Estland, de tre finske provinserna St. Michael, Koupio och Wiborg äfvensom Ingermanland. Endast dessa fem pro vinser omfatta en landyta af ungefär 24,000 qva: dratmil. Men ehuru i norra Finland redan hun dratals menniskor bokstafligen svultit ihjäl, tusentals fallit offer för svält-tyfus och mossa oct bark redan räknas till mera sällsynta födoämnen, öfverensstämma alla tidningsuppgifter deruti, att elindet i de tre nordryska guvernementen Archangel (15,658 qvadratmil stort), Wologda (6,836 qvadratmil) och Olonetz (2,542 qv. mil) nått en ännu förfärligare grad, än i Finland. Spridde på en oerhörd, med ogenomtränglig snö betäckt slätt, äro 12 million invår nare i dessa provinser afskurna från alla den nyare kulturens och kommunikationsväsendets hjelpmedel; tusende svälta ihjäl i sina ensliga kojor, innan ens kännedomen om deras nöd hunnit framtränga till städerna. Så länge slädföret står, är åtminstone möjlighet för handen att från Petersburg och Archangel föra spanmål till det inre landet (norr om Petersburg finnas inga jernvägar) — men med vårens inbrott försvinner äfven denna möjlighet, ty de då inträffande öfversvämningarne afbryta för veckor och månader alla kommunikationer. Och på någon hjelp före denna tidpunkt är icke att tänka, ty — tack vare den ömkliga förvaltningen på Moskwa— Petersburger-jernbanan — har knappast en tiondedel af den i Moskwa för befordran till Petersburg upplagda spanmålen kommit till sin bestämmelseort, och de i Petersburg varande förråderna tagas i anspråk endast för Ingermanland och Finland. Så ser det ut i nordvestra Ryssland. Öster om Wolga angifvas visserligen endast tvenne guvernementer, Nischnei-Nowgorod och Perm, såsom hemsökta af nöd, men dessa båda provinser omfatta en landyta af 7 å 8000 qvadratmil och bebos af 3!, million menniskor. Emellertid är det här lättare att hjelpa, än i norden, ty Nischnei-Nowgorod ligger vid jernbanan och på Wolga kunna söderifrån ditskaffas betydliga spanmålsqvantiteter; men med nuvarande höga spanmålspriser och bristen på kapital på slättlandet, fordras det millioner, för att sätta landtmannen i stånd att köpa det för honom oundgängligaste. Bland , mellersta provinserna angifvas icke färre än sju såsom hemsökta af den yttersta nöd: Twer, Tula, Smolensk, Orel, Tambow, Rjäsan och östra delen af Witepsk. Orel, Tula och Tambow hafva under vanliga förhållanden varit rikets kornbodar och omtalade för deras fruktbarhet; ogynsam väderlek och menniskornas bristande omsorg hafva i år bragt dem till eländets brant. Enligt berättelser från Golos irra tusende bönder såsom tiggare omkring från ställe till ställe, hungrande och frysande, sedan de förtärt sina törråder, rifvit af halmtaken på sina hus och användt dem till foder åt boskapen och slutligen nedslagtat denna; för att råga olyckans mått, är vintern i Ryssland strängare, än den varit på många år, och termometern visar under hela veckor 21 å 34 gr. under fryspunkten. Isjelfva Moskwa skall det några dagar hafva varit 38 grader kallt. Af dessa central-provinser äro Rjäsan (731 qvadratmil med 113 mill. invånare) och Smolensk (966 qv.-mil med 1 million inv.) värst hemsökta. Sedan bönderna sjelfva förbrukat sina förråder af hampa såsom näringsmedel, nedslagtat sin svältande boskap och sina hästar, stå de rådoch redlösa mot en framtid, som väl kan medföra förhöjning af men icke lindring i deras nöd, ty öfver hela verlden är icke vintern, utan våren landtmannens svåraste tid. Längre åt vester nämnes guvernementet Pleskau (780 qv.-mil med 700,000 inv.) såsom hemsökt af missvext; slutligen skola ock de 600,000 menniskor, hvilka bebo östra Siberiens oöfverskådliga ödemarker, decimeras af köld och hunger,