Dagens Nyheter – 11 mars 1868, sida 3

ntanför min balkong, och då blef frestelsen mig för stark. Många af edra läsare veta säkert att man här i Frankrike har lof att slå sig lös de tre dagarna före ask-onsdagen, att man då kan gå i maskerad-kostym på gatorna, skråla, sjunga och tuta i trumpet, bockhorn och allt annat tutbart, hvilken tillåtelse ock begagnas så allmänt, att man verkligen kan riskera att bli lomhörd. Kronan på festen är dock det stora triumftåget, som från half 6 på morgonen till mörka qvällen drager fram genom alla Paris gator, stannar utanför Tuilerierna, der man bringar majestäterna sin hyllning, utanför departementslokalerna och stora hoteller, der deputationer insändas, komplimenteras och trakteras. Det är under det att deputationen, efter att haiva varit inne i Palais Royal, nu är i statsdepartementet, midtemot min bostad, som hela tåget under sång och musik står stilla der nere på gatan, så att jag har det ypperligaste tillfälle att taga det i betraktande. Hela gatan, så långt mitt öga kan se, framställer ett haf af menniskohufvuden: fruntimmer i brokiga hattar, gatpojkar, militärer, gamla och unga om hvarandra. Istats-departementet äro aila fönster fulla — till och med gråhårsmän deltaga i karnavalen. Hjelten i processionen är den så kallade Boeuf gras, den feta oxen, som hvarje år säljes till karnavalen och högtidligen slagtas på tredje dagens afton. Fordom var det brukligt att en del af Boeuf gras sändes upp till regenten och ett stycke till hvar och en af alla Europas regerande furstar; nu är detta bruk afskaffadt, men Boeuf gras hålles i samma helgd som fordom och kringföres, bekransad, på en triumfvagn. I år är intresset för dagens hjelte större än det varit på många år, derför att en ofantligt rik och populär man Duval har skänkt oxen till karnavalen. Man har alltsedan jul vetat, att processionen skulle blifva mera lysande än någonsin, och så är den också. De 500 menniskor, hvilka bilda den, hafva alla splitternya drägter, hvar och enien viss stil, som säges vara ganska korrekt, då den rike Duval har uppdragit åt konstnärer att granska kostymerna. Tåget utgöres af 300 personer till häst och fot, 11 triumfvagnar och tre väldiga oxar, förutom Boeuf gras. Det defilerar i följande ordning: först en busar med ett baner, hvarpå står France 1865, derefter gra vapenhärolder till häst, så en trumslagare åf gamla gardets grenadierer, följd af 30 andra trumslagare och 40 musikanter, alla i det gamla kejsargardets uniformer, hvilket kanske är den lyckligaste af alla denna dags ideer. Så kommer en antik triumfvagn med sina präktigt smyckade hästar, körda af en ung gudinna, som föreställer Frankrike. Den stackarn har just icke så mycket kläder på sig: en lång purpurmantel, men bart hufvud och hela armarna bara, men det är ungt blod och sådant tål att låta blåsa på sig litet. Lyckligtvis regnar det icke i år, men processionen går sin gång om det än störtregnade. Oxarne äro franska och menniskorna också, och de hafva icke för vana att spänna upp paraplyet för att gå i elden. Gudinnan är omgifven af amazoner och en mängd allegoriska figurer, som jag visserligen kunde uppräkna, då jag har den officiela affischen framför mig, men uetta skulle icke intressera läsaren; dylik ståt bör man se med egna ögon. Af de andra vagnarne vill jag nämna en, som föreställer Afrika och på hvilken allt är hållet i denna verldsdels stil; Afrika sänder prof på sina vilda och civiliserade folk, Amerika på sina plantageegare, Hvarje vagn liknar snarare ettlitet rullande hus präktigt utstyrt med fanor, blommor och mattor. På Indiens vagn är en ofantlig elefant, som här på sin rygg en prinsessa i palankin. Det är icke just så beqvämt att tre dagar sitta deruppe, men hvad gör man icke för äran. Efter prinsessan kommer en trupp indiska ryttare. En näpen liten person, klädd i brandgult siden, ligger i en hängmatta, vaktad af rödskinn, hvilkas långa hårpiskor äro gatu-ungdomens fröjd, och rödskinnen se icke illa på, att man bakifrån drager dem i piskan och kredensar dem ett glas spiritus. Detta upprepas också oupphörligt under hela upptåget. Under min balkong langar man just nu upp buteljer och glas på åkerbrukets vagn, som företer en brokig blandning af allt som hörer åkerbruket till, menniskor och ting. Efter praktiske fransmäns vana hade man icke tagit ordentligt mått på Louvrens port, genom hvilken hela tåget gick. Åkerbrukets Vagn var för bred och hade mycket svårt att komma igenom den smala porten; en fet gris af papp, som stod öfverst, fick sitt förgylda tryne stukadt mot muren och måste draga sig tillbaka från herrligheten. — Briljantast var Olympens vagn med alla olympens gudar, följda af en präktig eskort i tigerhudar. Det hela är mycket ståtligt, om än den som känner karnavalen i en skönare form från Rom kan säga, att karnavalen i Paris är blott för de fattigare klas