Dagens Nyheter – 11 mars 1868, sida 3

stret gled han ned på taket, som var mycket sluttande. Armand kände nu att han behöfde hela sin kallblodighet och vighet för att ej halka och sålunda falla ned på gården samt krossas i fallet. Denna fara återgaf honom hela hans lugn, och med dolken i ena handen vandrade han sin farliga väg framåt. Sålunda framkom han utan olyckshändelse till fönstret, i hvilket ljus lyste. Detta fönster Jåg några fot öfver taket, och för att uppnå fönsterbrädet måste Armand med dolken mellan tänderna, klättra uppför en skorsten. Fönstret var försedt med jalousier, men en öppning mellan dem tillät den unge mannen att kasta en blick in uti rummet, och — se här hvad han såg: Ett litet rum i antik stil med mörkgröna tapeter, och på spiselutsprånget en hvit marmorbyst, betäckt af en svart slöja. Det var samma rum, dit två dagar förut major Arleff blifvit införd till sin hemlighetsfulla följeslagerska. Den unge mannens hjerta började ånyo häftigt bulta, då han varseblef en qvinna, som satt med ryggen vänd åt honom i en stor ländstol vid kakelugnen. I sina: händer höll hon en bok. Det var... det kunde icke vara någon annan än den okända damen. Armands rörelse var ett ögonblick så häftig att han höll på att släppa sitt tag i fönsterbrädet, men sjelfbevarelseinstinkten räddade honom. i Han vågade ej göra något buller af fruktan att störa Damen med svarta handsken. Stutligen föresväfvade honom den tanken att det ej var hon. Denna tanke förmådde honom att bibehålla